Förlorad.. Förlorat...

Det vassa bladet skär djupt, genom alla lager av hud och in i ådern och tränger fram allt blod.
Det varma tjocka blodet rinner ut och droppar ner mot golvet och färgar badrummet..
Det är en smärta, men totalt obetydlig i jämförelse med den smärtan som hjärtat bär kämpande på..

Hon har inte försökt se en utväg ur allt detta.
Det enda hon ser är ett liv fyllt av sorg..
Hennes tårar faller.. Salta tårar som hon inte kan hålla tillbaka..
En sorg hon bär som gör så ont att hon inte vet vart hon ska ta vägen..
Hon tappar all kontroll hon har kvar och låter hjärtat styra..
Känslorna tar över och blodet fyller golvets alla hörn..
Hon har aldrig känt sig så tom som nu och medans blodet försvinner är smärtan påväg tillbaka..
Tomheten hon inte vill veta av är det enda hon ser..

Alla minnen drar förbi i hennes tankar..
Ju mer hon minns och alla ord hon la hela sitt hjärtas tro på hon hör upprepas, desto mer förstörd blir hennes hjärta..
Hon börjar slå på allt som är omkring henne och vet inte vad hon ska göra..

Hennes knogar spricker och utgör en bultande smärta hon knappt känner,,

Hon låter bladet skära djupare och det enda lätet hon kan uttala är allt hulkande och snyftningar..

Hon ber till Gud, eller bara till någon där uppe i himmelen som kan hjälpa henne..
Hjälpa henne få en andra chans, låta henne få sitt liv tillbaka..

Hon önskar att allt bara var en stor mardröm och allt som behövdes är att öppna ögonen..
Men precis som allt annat i hennes värld så är allt sårande det som är verkligheten..

Det enda hon kan tänka är hur mycket hon älskar honom, hur mycket hon saknar honom och hans kärlek till henne..
Hon upprepar "Jag älskar dig.. Jag älskar dig så mycket.. Betyder det nåt.. Älskar...dig..."

Den sista droppen rinner ner och lämnar ett stort öppet sår på en lämnad kropp..
En människa som levde på allt hennes hjärta sa henne..
Hon var bara för svag för att ta sig bort från sitt hjärtas skärvor..
Hon kunde inte se genom tårarna som trängde fram..
Hon ville inte heller se..

Allt hon ville ha var en sann kärlek som höll sina ord..
Hon har stått ut med mycket...
Detta var det enda som höll hennes huvud uppe..
Det enda som gav henne den tröst hon behövde..

Hon kände sig inte önskad av nån..
Hon sjönk djupt in i sig själv och kunde inte sätta ihop bitarna...då..hon..

...förlorade sig själv...