Vill vara det jag var

Genom gatans mörker vandrar jag.
Med snabba steg letar jag mig fram..

Din röst brukade omfamna mitt hjärta..
Varje gång den nu upprepas inom mig kallsvettas jag med en olidlig smärta..

Min hjärna rusar men mitt hjärta saktar ner.
Försöker hänga med mina steg som blir snabbare än min själva existens.
Jag försöker blinka bort tårarna som stiger för varje sekund..
Fingrarna känns bortdomnade på grund av kylan och min vilsna själ..
Musklerna starkare än någonsin, men ändå helt borta..

Genom gatans mörker vandrar jag..
Med snabba steg letar jag mig fram utan resultat..

Tavlor ramlar ner..
Glaskulor faller från himmelen..
Glaskulor med alla mina drömmar går i kras..
Barfota, oberörd och tom lämnar jag rummet där allt börja och där jag åter igen hamnade..

Mörkrädd utan rädsla..
Letar problem, hat och ondhet..
Letar en plats där tårar faller och allt är dött..
Vill lämna ljuset och falla i en oändlighet.
En plats jag kan känna marken då jag landar.
Där benen bryts och smärtan känns..
Den platsen som kan få mig att glömma och byta smärta för en sekund..

Genom gatans mörker hoppas jag på mer mörker..
Mörkrädd utan rädsla försöker jag finna den åter igen..

Ingen hunger, bara mer tomhet utan lust att fylla..
Många tankar, minnen och hat..
För mycket tårar, sorg och kärlek..
För mycket av allt och för lite av det mesta..

Vad är jag nu om inte en vandrande idiot utan mål.?

Vad är jag nu utan vilja och utan leendet jag brukade bära.?

Vem..?
Vill vara det jag var, men vill inte försöka.
Vill må bra, men ändå inte...