Orkar inte mer.

(2 oktober 2011 ) 

Stigen du gick på.
Tåren som du fångade.
Dagen du lös upp.
Ditt leende som väckte en till liv.
En dag allt borta..
Stigen förvuxen.
Tåren på golvet liggandes.
Dagen grå som aldrig förr.
Ditt leende endast i mitt minne.

Den dagen du försvann ur denna värld.
Allt som du skyddade mig från slår mig med ens.
Varför du?..
Jag vet att jag ska försöka släppa dig.
Men allt som händer.
Allt som du hjälpte mig igenom..
Klarar det inte utan dig.
Kan du se vad som händer.
Min saknad.
Längtar efter att träffa dig igen.
Känna din värme mot min kind.
Bara ha dig i min famn..
Vill inte mer..
Står inte ut med minnen och livet som fortsätter slita mig i stycken.
Kom tillbaka.
Snälla varför faaaaaaan går det aldrig.

Allt händer igen..
Samma sak varje dag.
Samma ord på olika platser..
Samma dystra jag.
Tårar jag hatar att känna..
Vänner jag älskar.
Men såren för djupa..

Förlåt, men jag orkar inte mer..
Vet inte varför jag skriver detta, mer än att jag vill skrika.
Vill att någon ska bry sig om mig.
Krama mig och aldrig släppa taget.
Vill ha min bästa syster tillbaks.
Den som jag alltid kunde lita på.

Vill inte se denna världen mer.
Vill inte vara en del av något jag hatar.
Kan inte fortsätta.
Det enda jag gör är att såra.
Står inte ut med mig själv..

Orkar inte mer.
Snälla förlåt mig...