tisdag 1 november 2011

Orden och meningarna = kär



Svåra meningar som aldrig går att formulera på det rätta sättet.
Sättet man vill ha det sagt på känns endast rätt i sina tankar.
När orden väl är nerskrivna inser man att det finns så mycket mer att säga och på ett speciellt sätt.
Mina tankar kan vara udda, men även väldigt känsliga.
Ville skicka, men kunde inte.
Ett stopp som jag samtidigt lyssnar på och som jag inte ens vill lyssna på..
Finns ingen förklaring på hur det känns.
Men jag vet en sak och det är att jag är kär..

"Jag försöker säga något som jag inte vet hur jag ska formulera det. Finns inga ord för hur starka känslor jag har för dig. Men vill också fråga hur du känner men vet inte om jag vågar. Älskar dig, vill höra om du älskar mig..? En djup fråga, men ett svar som är nyckeln till den stängda dörren inom mig som behöver öppnas för att jag ska våga. Snälla gå inte än. Ville inte det. Men skulle jag säga det hade jag fått skuldkänslor som jag aldrig skulle vilja bära. Vill inte göra dig besviken och ledsen. Det enda jag vill är att du ska veta att du betyder mycket för mig. Vill vara dig nära och att du ska veta att jag alltid finns. Vill inte förlora tid och jag just nu känner jag mig väldigt ensam.. Allt detta begravt inom mig, men inget mod att säga det till dig. Började skriva på en massa saker innan detta. Meningar som sedan blev utsuddade och ord som kändes formulerade på fel sätt. Jag kommer aldrig kunna förklara, men vill att du ska försöka förstå om du bara visste.."