Hatar det

RAMONA LUNDELL hund och hästskojare! ! | C 2 3 - Bloggen

Ramona har lurat mig på pengar, sadlar, täcken och lite annat.. Vi hyrde in våra hästar där och då hon hade falskt namn. Fick oss att betala i förskott pga någon häst hon hade på avbetalning och ägaren och hon hade blivit ovänner så vi tänkte att hjälpa kan man ju alltid göra.. Även om det finns sms bevis och uttagningen på vår bank så hävdar hon att hon inte alls fått betalt. Vi har äntligen efter mycket hot från hennes sida och ont med pengar fått våra hästar därifrån, men sadlarna och dem såkallade trasiga täckena är ju borta.
Hon skyller på en Emma om att hon har haft hand om stallet de två senaste dagarna.. Och hon säger att Emma säger att hon visst la in grejerna i sadelkammaren, men vf och vilken anledning hade hon ens att röra den utrustningen?

Blir så arg.! Vet precis vad som hänt.. Det är två sadlar, en dressyr zaldi(skulle jag tro) och hubertus allround - svarta. Inkl. Stigbyglar och stigläder till dressyrsadeln.. Gjorden fick vi och tyglar. Sen när vi hämtade den sista hästen fick vi tränset som hon sa låg i sadelkammaren, men som jag letade där inne, så inte sant!

Vi ska polisanmäla!

Tycker det bara går åt helvete, men fan vad arg jag är på henne!

Där ser man

Bara för att man skriver något tas det på ett sätt. Jaja det går att misstolka men jag pratade mest närings mässigt för en speciell kille som växer var dag. Han som behöver extra för tillväxten, som tyvärr inte bara fått det. Med anledning av klagomål förtydligar jag nu detta.

Annars så är mitt liv precis som vanligt. Saknar mina underbara hästar! <3 <3 sötaste underbaringar på denna jord <3 <3

Återigen

Blev inget med ridskolan får se när vi kommer dit.. Först kollar vi efter en stor trailer som någon stackare kan tänka sig att köra.. För dem ska helt plötsligt inte ha Effie längre på foder utan dem har skrivit kontrakt med någon annan utan att ens säga något..

Så det blir 3 hästar och en sulky som måste flyttas nu till helgen, hur? Vettefan..

Kollar på företag klart det är dyrt, men vill inte lämna kvar någon/några hästar för att vi måste köra två gånger egentligen...
Får se hur det blir..

Lite får man väl klaga på sin blogg..
Jag har inte mycket mer att säga än att pengar kan dra åt skogen med alla giriga människor och ja jag är arg på livet, samtidigt som jag håller det kärt..

Känns dumt ibland att säga fan till att man inte kan sticka från allt på grund utav alla underbara vänner och familj man har..

Men alla vet ju hur jag är.
En sorglig människa, som säger att allt går åt helvete men alltid fixar det till slut med lite hjälp eller med stor tur..

Hoppas bara att allt går bra och mina hästar kan komma hem och äta upp sig och bli glada återigen..

"Återigen för allt skit just nu och det goda därefter "

Udda inlägg var det då

Ja usch ja... Har mått piss sen igår kväll.. Frisk, men trött och har ont i hela kroppen.. Ont i huvudet och mår illa lite från och till.. Känner mig väldigt mossad...

Annars så var det upp tidigt och iväg och kollade på en herrgård med ursöta får och väldigt fina boxar! Det är bestämt, mina söta hästar ska nu dit! Letar nu transport så vi förhoppningsvis kan hämta dem nu i helgen på grund utav att dem missköts just nu.. Kollat runt på nätet inte hittat något nära förutom Säffle som kan vara relevant men vi vet inte priset på den.. Vi tänkte ta och åka snart iväg till ridskolan här, dem bara kanske har en transport att hyra ut. Får hoppas på det bästa! :-)

Man kan säga att jag lever och att detta är bland dem uddaste inläggen på min blogg jämfört med dem andra, eller så bara är den normalast..

I alla fall så verkar det gå åt bättre hållet, fattas bara lite pengar för allt..

Sjukt vad allt ska vara dyrt..

Det är så det är

Här står man i jeans och linne. Undrar vad man egentligen håller på med.. Tittar i garderoben, varje klädesplagg har sin egna historia.. Det enda jag tänker på är just hur jag var då och hur andra tänkte eller vad jag gjorde. Tänker mest på dem dåliga, det är dem som spelar upp om och om igen inom mig..

Jag bär på ett dåligt självförtroende vilket jag är väldigt medveten om.. Många säger att du kan få bort det och bli säkrare på dig själv.. Då blir jag mer arg och ledsen för att dem får det att låta som att det är bara att göra,- hur enkelt som helst.. Fast det är det ju inte.. Speciellt om man har svårt att tänka positivt om det. Jag vill ju såklart som många andra bli omtyckt och känna att jag hjälper. Fast det kan jag kanske inte alltid om jag står där i ett hörn och gråter för minsta lilla..

Säger inte att alla hatar mig, men det finns allt lite irriterande känslor gällande mig.. Människor jag inte längre vågar möta blicken till.. Det är svårt.. Vet inte vad jag ska säga och känns som om jag säger förlåt blir det mer som att jag är otroligt onödigt, jobbigt känslig..

Mina tankar suger och jag hoppas alla kan glömma allt dåligt som hänt..

Jag älskar er alla ändå..

Tillbaka till annat. Nu ska jag åka och kolla stallplats här i närheten! Ska kanske äntligen få krama mina hästar beskyddande nästan varje dag.. Utom Effie som åker till Stockholm!

Önska mig lycka till..

I can get through this hatred...

Den där skiten kan helt seriöst dra åt helvete! Jag står inte ut med allt skit som vräker ut ur mun på henne!

Helt tom i huvudet känner jag mig.. Kan bara höra och knappt se vad som händer utan att egentligen kunna göra något.. Vi letar för fullt efter en utväg som inte blir kanske ett till problem...

Alla problem är för det mesta på grund av att man inte har tillräckligt med pengar.. Just nu är jag rasande och ledsen för att mitt liv sjunker ner i massan av allt det omöjliga.. För tillfället är jag fast, men för fan, jag tänker inte låta det bli mer omöjligt än det redan är..!

Jag vill slå henne på käften, visa att dem faktiskt bär ett hjärta inom sig.. Få henne att förstå att såhär kan man inte göra mot någon levande varelse.. Hon borde tänka sig för innan hon behandlar dem jag älskar skit! Detta ska hon få sota för..

Egentligen är jag inte en sån här människa.. Vill inte.. Men att halvt förstöra liv är tillräckligt för att vända min ilska.. Vill få hem dem..

Att det ska vara så svårt..

Att det ska vara så smärtsamt..

.., men jag fixar det här...
..., något jag måste göra...

En lycklig sekund

Är så glad och lycklig!!

För stunden lever jag ikapp med ett leende och allt tack vare en gullig människa..

Ibland undrar jag var jag har varit hela livet, varför jag inte hittade dessa sötnosar som jag träffar nu innan jag blev det vrak jag är idag.
Fast vad vill känslorna en egentligen.?

Dem drar en hit och dit, stoppar ens mun full, men låter oss inte tugga färdigt innan nästa balkong stoppas in.. Det känns som att kroppen vi tror vi själva styr är ödet och känslornas territorium och inte vårt..

Just nu kan jag trots alla mina dystra inlägg och fast jag fortfarande är samma sorsna, deppiga människa, tilldela en glädje jag faktiskt bär.. Ett solsken jag vill hålla fast vid..

Jag tror på orden om att alltid finnas... Jag hoppas att för en gångs skull så finns det nåt som heter sanning.. Så många lögner, men ändå står jag här, hoppas fullt ut och litar på människan med hela mitt hjärta.

Tack för att du finns där för mig och sprider ljus på mitt liv varje dag. Du är en äkta sötnöt!

En lycklig sekund om igen låter du mig uppleva..

Det är väl bara så..

Då mitt liv gick ner ställde jag mig på kanten och bad för att jag skulle våga ta steget ut, så jag kunde slippa allt som förstörde mitt hjärta.. Istället gick tillbaka ett steg för alla mina förstående vänner. Dem lyssnade, tröstade och fanns alltid där..

Jag är en person som behöver närhet och kärlek.. Alldeles för känslig för att inte bry mig..

För en stund trodde jag att jag kunde vända ryggen till allt hat och hjärtekrossande..

Varför står jag nu vid kanten igen och tittar ut på mitt liv.. Ser alla hörn jag suttit vid och funderat på hur jag ska få slut på luft..
Sett alla mörka skepnader åter igen kasta sig över det enda lilla ljuset jag bär..

För en sekund trodde jag att jag kunde glömma allt det där och se framåt..

Nu står jag här och ser, hör och känner allt om igen.. Den lilla glimten jag har kvar försöker lysa igenom den täta dimman..
Jag gör inte mycket för att hjälpa mig själv..
Jag känner mig orkelös och förlorad..
Varför ska kämpa för att vara kvar och finnas för alla som inte alltid orkar med mig... Innerst inne på alla har jag svårt att tro att dem inte alls tycker jag är ens lite granna jobbig..

En krossad själ vandrande på jorden.. Drar mina sista delar efter mig..

Varför kan jag inte få bygga mitt hem högt upp bland molnen..?
Varför ska jag sitta kvar här nere och se genom trängsel på gatorna..?
Är alldeles för svag och rädd för att kasta mig i någons famn..
Vill inte såra eller bli sårad..
Fast jag vet att jag söker för mycket och vem gör inte det..
Lite lycka en hel dag är väl inte för mycket begärt.. Eller har jag fel..?

Vill inget ont, snälla tro mig..
Vill bara att alla ska ha det bra..

Tappar en tår för allt jag bryr mig om varje dag.. Lever ett liv fyllt med flera jag älskar, men ändå känner jag mig ensam och aldrig riktigt ensam..

Att leva utan att vara vid liv fullt ut är smärtsamt..
Men här finns jag, halvt levande, sökande och en ensam ruta..

Ta varandra i handen?

Visst finns det både stora och små steg längs den gropiga vägen..
Säkerligen faller man lite då och då..
Vattenpölarna är bara en utskrattad punkt som man kan akta sig för om man tittar..
När solen går bakom moln ser allt för stunden lite dystrare ut.

Vad ska man ta sig till när ens hjärna förvrider alla meningar till ord man inte vill höra..?
På natten hör man viskningar som lever inuti en själv..
Vad ska man ta sig till när man sitter på knä och stenarna skär in djupt..?
Man försöker ställa sig upp men tyngden existerar utan att synas..

Springer genom regnet och letar efter svar..
Söker ljus i fönster som ger värme och trygghet.
Trycker mig mot väggen i hopp om att försvinna in i den..
Vill se hindret som jag måste ta mig över, så allt kan bli lika lätt som luften en gång var..
Var ska man leta när blåsten slår bort trädens viskningar.. Den enda hjälp som fanns..

Vem ska jag vända mig till när alla vänder ryggen till det mörka jag bär.?
Vad ska jag säga när det jag känner har bara känsla och inga ord..?

Var finns min historia..? Vill inte slänga mig in på den första mening som låter bra..
Vet att jag inte ska stanna upp..
Det vill man och innerst inne gör man det..

Kan vi ta varandra i handen och hjälpa varandra över allt som grävts ner.?