Chill out!

Auditon som var den 27 är gjord ;)

Är glad att den är över :P Inte den lättaste grejen jag har gjort^^
Grät under dagen, var så nervös att jag skakade och mådde illa mm..
Först var det rörelsemoment alla tillsammans, gör så, tänk så och hippsan hoppsan. Så skulle vi dansa ^^ och krypa tillsammans + säga en mening ur en av våra texter och jag valde "Var är jag någonstans". :P

Gick väl sådär.. Första texten var jag så nervös att jag glömde bort texten i de första meningarna och sen när jag kom ut ur rummet bölade jag ihjäl mig pga att all nervositet typ släppte och jag kände mig kass, för det var inte bra gjort då.. Så skönt som det är ringde Marcus och gjorde allt lättare för mig, så jag slutade gråta. Fick visserligen innan en kram om inte två av en elev på skolan. ^^

Sen senare gjorde jag monologen och tro det eller ej men samma fel pga nervositeten och då svor jag på mig själv och grät inför dem alla.. En av dem gick upp och visade mig att jag skulle gå runt och ta djupa andetag och ta om det igen.. sen satte jag mig ner och gjorde det igen, men tappade mig i början och då gömde jag ansiktet och andades ut en sekund och sen tredje gången gillt satte jag den :D till och med dem tyckte att det var bra gjort och att jag var tydlig med rösten osv.. sen intervjuade dem mig lite och frågade saker som varför utsätter du dig själv för sådant här och var jag bor, åldern, hur jag känner om mig själv osv.. De fick reda på att jag enda sedan jag var liten har önskat att bli en skådespelerska och jag inte ger upp om det är något jag vill. Dem fick reda på hur det ligger till med skolan och det var väl typ det. :)

Annars nu chillar jag hos Simon och snor hans dator för en gångs skull :) Hoppas han inte hörde mig sjunga med i en låt Give In To Me ? Han var visserligen och duschade så maybe not där, men you never know :O :D


Många kramar!

Happy Dappy!

Nu tänkte jag skriva ett litet fint inlägg på min blogg. Tisdag kväll/natt var lite udda men jävligt rolig ändå, även om jag var lite sådära blyg så var det sköj! Bara att jag såååå måste få en jävla revange mot Roosevelt.. Till nästa gång om jag nu får vara med nästa gång vilket jag hoppas ;)

Annars så fortsätter väl livet lika vanligt som alltid. Innan jag tog mig chansen att åka till Anders transporterade jag och mamma våran söta årings hingst och jajamänsan en olycka lyckades förjävligt nog hända.. Han klarade sig med lite mindre päls på nosryggen.. Han åkte nämligen under bommen och satt fast så han låg ner och kunde inte ställa sig upp. Lite stel först i bakbenet men finemang annars. Han var så jävla duktig fastän jag satt och hade världens tårrace.. Jag grät ihjäl mitt ansikte och sminket rann medan Hellboy som han heter tog sig chansen att typ somna där han låg.. Sjukt lugn häst, vad skulle jag göra utan honom :)

Är väldigt glad att allting löser sig och livet fortsätter sin lugna sjuka väg.. otroligt störigt hemma som alltid, har lusten att flytta, men hästarna är det enda som verkligen håller mig kvar.. 3 hästar och no life, vad ska man ta sig till? 
Borde bli rik och skaffa världens ranch mitt ute i ingenstans där jag kan sitte i ett hörn och vara rädd för minsta lilla ljud om natten.. haha^^ Shit.. Motherfucker, vet inte vad jag ska ta mig till i nuläget.. 

Det värsta är att jag verkligen är en sådan dum person som inte vill känna mig instängd och tvingad att göra något.. Visserligen om jag hamnar i den situationen så gör jag det utan att klaga för att sån är jag, men där i mellan är jag totalt deppig.. Så vilket jobb skulle sitta fint på mig.. Jag vill ju så jävla mycket och hoppades jag kunde göra allt, men det blir väl antagligen svårt.. 

Ahja det löser väl sig :)

Happy thoughts :P