inte igen..

Hur ska man må..?
Vad finns kvar att känna mer än tomheten..?
Vad är man för en annan..?
Varför tillåter man sig själv att bli sårad..?
Finns det ens nåt som stannar som det var..?

Vart är jag..?

Känner mig trött, mitt hjärta gör ont..
Känner mig tom och bär på en inre röst som ropar på hjälp..
Försöker förstå allt på ett annat sätt.. men på vilket sätt kan det bli bättre..
Lämnad återigen utan ord..
Känner mig osynlig på många vis..
Vet inte om jag orkar med mig själv mer..?

Om jag gjort nåt så säg det..
Om jag inte är tillräcklig, säg det med..
Om du inte vill veta av mig mer, stäng mig inte ute på detta viset, säg det bara och lämna mig med sanningen än att dra ut på en lögn..

Allt känns som en lögn så som det är nu..

För jag försöker finnas för dig, men inget får jag tillbaka..

Utan något tillbaka förtvinar jag här och nu..

Känslor.. är tunga att bära i ett tillstånd som denna..

Vill inte känna mig nedtryckt och glömd av nån jag älskar..

...inte igen...

..smärtan djupare än kniven..

Blod..
Rinnande, tjockt blod stiger ur hennes mun..
Tårar faller längs hennes kinder..
Ett fastklistrat minne framför hennes sorgsna blick..
Ett minne hon helst inte vill veta av..
Hon försöker få luft medan hennes blod fyller upp hennes hals..

Liggandes på marken över den vita kalla snön har hon blivit lämnad för att dö med sorg..
Ett grymt mord som fyller en annan person med glädje..

..medan hon kämpar för sitt liv försöker hon också få liv i sin lilla pojke..
Ett oskyldigt barn vars hjärta var fyllt med färgglada drömmar..
Ett liv som förtjänar bättre än det han fick..

Hon kramar om sin döda 4 åriga son.. Blodet täcker hans kropp och hennes tårar reflekterar allt hon tror hon kunde gjort annorlunda för att undvika denna dag..

Smärtan som sätter hela hennes kropp i kramp är inget emot hennes hjärta som både rivs och slits i sönder åt flera olika håll..

Hon vill inte mer och hon vill inte minnas mer hur hennes pojke skrek ut sitt liv framför hennes ögon..

..smärtan djupare än kniven..

Sakta rinner hennes liv ur henne..
Sakta sjunker hon ihop mer..


Senare samma dag hittas mamman död bredvid sin son med beskyddande armar om honom i ett sista försök...

...

Ett stjärnfall

Stjärnor faller och månen lyser..
Bakom dessa stjärnor finns nåt oändligt men mörkt utan vägar att välja..

I mitt hjärta är allt lika mörkt och oändligt utan vägar att välja mellan. Väljer jag ett håll är det som händer en överraskning..
Men i mitt mörker jag bär finns de små ljusglimten som skiner starkt inom mig och ger mig hopp och personlighet..

Att hålla fast vid ljusen är svårt när nån glimt ibland faller för en annans önskan... En bit av mig faller varje gång.. Mer mörker, mer tårar och mindre jag..

Vart är jag påväg?..
Hur ska jag kunna se utan mina stjärnor..?
Hur ska jag kunna leva utan en bro att hålla fast vid..?

Svaret finns nog i min önskan..

Den enda stjärnan som kan ge mig min önskan är mig själv..
Släpper jag allt och slutar att försöka se, så faller jag..
Ett oändligt fall utan luft att andas.. men åtminstone så blir min röst hörd inom mig..
Min egna röst jag länge ignorerat, med ord jag aldrig velat höra..
sanningen...



Den sista stjärnan att falla med ett tomt hjärta, när det ännu fanns liv inom dess mörker..

Ett tomrum bredvid

En tjej liggandes i sin mjuka bädd med tom blick..
Liggandes alldeles stilla utan några ord att forma i sina tankar..
Livets lina skuggas över hennes hjärtkrossande tårar..

Hon har försökt att inte vara desperat eller för mycket..
men allt är ett misslyckande..

Kärleken ska finnas där för en och vara förevigt..
Vart är då hennes glädje?..
Vart är han som betyder mest för henne..?

Hon ligger ensam i ett rum fyllt med mörker och endast hennes tårar är det som lägger ett blänkande ljus i hennes tomma ögon..

Kärleken bara några km därifrån ute med en annan mitt i natten skrattandes och vem mer än stjärnorna vet vad som händer...

Livets långsamma sekunder passerar..

Hon hoppas hon är paranoid, men hennes hjärta kväver hennes blod..
Vad ska hon tro när inte ens hon är prioriterad i hans ögon..?
Ska hon känna sig säker?..
Ska hon lita på att hon betyder något trots allt..?
Ska hon känna sig älskad av han som inte visar det tillräckligt..?
Hon är vilsen och vet inte vart hon ska samla sina slamsor..
I hennes ögon finns inget mer än sorgen som rivit i hennes själ och hjärta..

Liggandes i sin säng.. väntar på något hon inte vet vad, på något hon inte vet om hon vågar möta.. En ilska uppkommer som hon kastar omkring sig..
Hon är endast arg på sig själv och sitt hjärtas val och börjar betvivla..
Hon vill inte..
men hon vet inte..
vad som...
händer...