Börjar tröttna

Jag börjar tröttna rätt hårt...

Vet inte vart jag ska börja..
Jag är gravid och hormonerna är överallt i min kropp.
Jag är tröttare, känsligare och så mycket lättare att göra arg osv..
Vi letar ett nytt hem och har inte mycket tid kvar, det är inte lätt och jo visst jag är van, men då var jag den som inte behövde oroa mig på detta viset.
Vi letar och har vissa alternativ, men varje alternativ har en nackdel.
Jag har djur, djur som jag måste tänka på och oavsett hur lätt det är för andra att säga att du kan göra dig av med dem har så fel. Tänk dig att du har ett barn, skulle du då göra dig av med ditt egna barn pga lite bekymmer? Om man har hjärta så gör man inte det och även om folk har svårt att förstå att mina djur är en del av familjen så borde ni någon gång av alla gånger få förståelse över att det är så jag känner för dem.
Därför kan jag inte ta första bästa lägenhet då jag behöver mer plats, det är svårt att hitta en 3:a som ligger inom vår budget och vi kan inte ta något mindre och hoppas på att hitta nåt sen med barn påväg.
Många kan tro att det bara är att välja ett ställe sådär, men tyvärr det är väldigt mycket mer att tänka på..

Sen vill jag att alla bara kan låta en vara, det hjälper inte att lägga sig i och bete sig som att man vet allt trots att man inte har samma erfarenhet som jag, det är även mitt problem och inte någon annans. Sen även om vissa inte vill tro det, men vi tänker mer på barnet än vad någon annan tror. Vi behöver ingen påminnelse och jag som mamma som bär på barnet i magen, varför skulle jag inte vilja det bästa för min dotter.?

Alla frågor jag får nu för tiden och den enda berättelsen efter den andra om hur mitt liv har varit. För det första är det inget mer jag vill bekymra mig om än det jag redan har.
Jag har flyttat mycket med min familj innan och det betyder inte att mina föräldrar har gjort ett hemskt val, det har vart bra. Hade inte dem flyttat hade jag inte fått den upplevelsen och äventyret eller vad man nu vill kalla det. Jag hade stått kvar på samma ställe och inte vågat mig ut i världen, men nu tack vare alla flytt vill jag ut i världen och leta efter ett perfekt ställe som kommer tids nog och tack vare all flytt träffa jag även den viktigaste människan på denna jorden - min kille som nu ska bli pappa. Mitt liv har fått många olika starter med nya tag och det har jag behövt.
Mina föräldrar är dem bästa jag kunnat önska mig.
Alla problem som vänner fått höra har inget att göra med min lycka. Min pappa må vara sjuk men han vet om det och gör vad han kan, det är inte mycket han kan göra, men trots sin situation har han vart en härlig pappa med mycket glädje som gärna vill dela med sig. Han har fått stå ut med mycket av mina tonårsbeteenden och jag har verkligen inte varit lätt, men det har verkligen inte vart hans fel. Det är tack vare både honom och min mamma som jag står på mina egna ben idag. Det är tack vare dem som jag lever och har mina djur som jag älskar. Det är tack vare dem jag inte har råkat i trubbel. Det har vart regler men en vild människa som jag har helt klart behövt det.

Så allt snack om hur dåliga föräldrar jag har drivit mig till vansinne nu, vem gav er tillåtelse att yttra er om mitt liv så som ni ser det och vem gav er rätt att tycka så illa om några som jag håller så kärt. Varför tror ni det skulle hjälpa mig?
Det är det mest hemska ni kan göra..
Ni kan hata så gott som ni vill men att säga det rakt upp i mitt ansikte är fegt och förjävligt..
Ni har aldrig vart i mina skor och den dagen ni har det kommer ni förstå.
Så jag vet att vad jag än säger kommer ni inte ändra er och det vet jag.
Men om ni vill hjälpa mig borde ni försöka sätta er i min sits och förstå.
Ha förståelse och lägg er inte i mina val. Försök inte ändra på något jag väljer att göra..

Med all graviditet och flytt just nu orkar jag bara inte med annat och speciellt inte saker jag måste upprepa. Och det var nog allt..

Utan dig finns jag inte

Ett svagt ljus skimrar starkare genom mörkret. 

Där en ängel vackrare än allt..

Droppar av is speglar hans ljus..

Han ser på mig med sina söta ögon som genomskådar min vägg ifrån det yttre.

Med ett leende drar han fram mig i ljuset och ger mig stöd för mina svaga ben.

Hur kan nåt så fint upptäcka mig och le...?

Alla mina tankar kretsar över hur perfekt han är med alla sina "skavanker" som identifierar honom..

En perfekt levande varelse, med ett hjärta djupare och större än man kan föreställa sig.

Ljuset omringar mig när han omfamnar mig.

En lång, varm och lycklig kram sprider energi genom mina ådror.

Ett liv för bra för att vara sant.

Vid första anblick med den vackra ängel tappade jag allt förstånd.

Jag har nåt att leva för..

Tillsammans tar vi oss igenom berg och hav.

Tillsammans ser vi världen från ett annat moln vilandes över kärlek.

Jag vill ge han allt men ändå är det han som ger mig allt..

Vill ta hand honom men han är den som tröstar och styrker mig genom allt.

Det enda jag verkligen lyckas ge honom som en tröst för allt annat är kärlek.

Hade han inte landat bland mitt mörker hade jag grävt mig djupare ner i sanden.

Utan honom hade det inte funnits mycket kvar av mig.

Min själ hade varit riven i små bitar och för varje bit uppsatt på varje träd jag passerade på min stig..

Jag hade fått samma hinder som med dig, men utan dig hade jag fallit djupare i fällorna under..

Du bara kom.. Du kom med ljuset jag nästan hade förträngt existerade.

Du lös upp min kropp och kastade mig över varje fälla som hinder.

En ängel läkte mitt hjärta och själ och som öppnade en ny dörr att tömma ut mina problem bit för bit.

En ängel jag länge vetat till, men aldrig riktigt fått den blicken ifrån.

Den blicken jag länge drömt om... Kärlek, åtrå, omtänksamhet och oro.. Allt det man bara kan önska..

Jag älskar dig och bara så du vet min ängel, utan dig finns jag inte.

Men du är här nu med änglavingar och gömmer mig i din värme, under dina fjädrar..

Finns inga ord för hur mycket jag älskar dig.. Jag älskar dig...

Ett ord - Kärlek..

Väntat så länge på denna tid som jag nu fått uppleva.
En tid som kommer fortsätta i en evighet..
En evighet utan slut med oändlighetens himmel och sol..

En kärlek jag aldrig kommer vända ryggen till.

Med tårar i ögonen kan jag lova att allt kommer av glädje!
Jag ser dig genom mina glittrande ögon..
Vill omfamna dig för varje sekund som går..
Vill dra mina fingrar genom ditt hår medan du vilar på mitt bröst.
Vill smeka dina kinder och följa formen på din kropp.

Jag älskar allt med dig!
Jag älskar alla dina olika uttryck, hur du rör dig när du går och jag älskar hur du vänder på dina händer i morgonljusets skimmer..
Jag älskar ditt leende som får mig att smälta ända ner till tårna.
Jag älskar din röst som får mig att drömma om vår framtid tillsammans.

Du har aldrig gjort mig riktigt ledsen, du har aldrig sårat mig så djupt vid varje barnslig grej jag bara måste fråga och vara osäker på.. Jag är inte van vid den kärleken du ger mig..
Den känns overklig, som om jag lever i en dröm..
Du vänder inte ryggen till mig när jag blir svag. Du är där och lyfter upp mig på mitt blåa moln igen..
Du är min styrka, den enda jag vill ge mitt allt till och känna mig levande med!

Jag saknar att vara i din varma famn och skratta åt dina dåliga skämt..
Saknar dig bara mer ju längre bort du kommer..
Jag saknar dina smiley gropar när du ler, dina manliga leende ögon och saknar att höra hur du andas vid varje andetag..
Kommer sakna dig varje natt.. varje dag.. varje dygn... varje timme... varje minut och varje sekund....
Kommer sakna att lyssna på ditt hjärtas dunkande slag..

(Jag vet att du är den rätta för mig om inte allt för bra)..

Du ger mig fjärilar som lyfter mitt hjärta varje gång du rör mig, ser på mig och ler på det viset bara du kan.

Det är du som gör att jag fungerar, du som ger mig livsglädjen tillbaka och du som finns för mig..
Det är bara du som förgyller mina dagar, gör så att jag känner mig speciell..
Utan dig skulle inte mitt hjärta orka fortsätta och utan mitt hjärta skulle jag långsamt förtvina..
Men här är du! Den enda som betyder så mycket för mig, den enda jag vill dela allt med!

Med bara dig ska jag dansa i den vackra snön under decembers kalla men vackra stjärnhimmel!
Med bara dig ska jag glittra ikapp med all julpynt som fascinerar mig!

Bara du kan släcka den stora elden inom mig, för det var du som tände på den lilla glöden som fanns kvar. Du gav det hopplösa inom mig mera hopp..
Du har gett mig liv och bara du kan ta det tillbaka..

Jag älskar dig oändligt mycket mitt hjärta!
Jag finns för dig för alltid som du finns för mig..
Det finns bara en på miljonen och du finns hos mig..
Du är den starkaste stjärnan som lyser med kärlek större än universum själv.
Jag är din för evigt mitt allt, mitt liv, din, bara din älskling..

Saknar dig..

Min älskade skyddsängel 

25/11-09/12 

2014

Mistakes after mistakes..

Living to find the love that's long gone..

Whats the point to try to reach for something or someone that's just going to let you down..

Where's my truth to believe..?

Where's my life to long for..?

No trust I want to believe deep in my bones, not anymore. Don't want to feel the pain almost tear my heart out..

Why did I go back to that someone with a trust so deep that I could'nt reach it my self.. Insted I fall to the ground and let the fear, pain, anger and my tears feed om my mistake...

Now I feel more emptier than before if eaven possibel.. 

IF there is someone out there for me..., well my heart does not feel like a heart anymore.. It's to broken... I don't know how much I can take and I do know that I usually do the biggest mistakes..

And I guess that's mostly how my life will be..

Just so dark and lonely..

Scared to take another chance..

Frightened to get up from bed every day..

And just seeing the worst in everything and on everyone..

Not living my life like a should to..

Why does my feelings eaven bother to let me feel..?

My future seems to be like a torture, as cold as the snow on a inicents soul...

Musse

A green meadow with a summer fragrance live in my memory...
The sun's shining rays that gave me the heat is too vivid in my memory...
Your beautiful eyes with the profound truth is a thing I want to be reality again...

I miss your energy spread in the wind at midday...
I miss your mystical love that reminded me of midnight on the sea...
I miss stroking your fur... so soft...
I miss seeing you, every day, every moring, every evening and every night...
I miss seeing the light from the moon to rest on your back
...and now I do not know if I can be me again...

when you died, took your soul, my heart and left a burning hole that screams your name every time I close my eyes...

but I'm fine, because I know you have it good up there with the rest of our family...
I know you'll take care of each other and spread the love in the air over and over again...

but it hurts so much 

it was so not your turn


I love you Mickey, you are my hero of the reality

Inbokad..

Vad är ett förhållande när man inte kan få svar när man behöver få höra ett ord..?
Vad är man för den andra när man måste bokas in för att kunna träffas..?
Vad ska allt betyda..?
Varför tror han att allt är bra så länge det görs på hans sätt..?
Varför förstår han inte att jag står här med tårar inombords som syra som fräter mig till smulor..?
Kan han inte se att jag inte känner mig speciell nånstans i hans ögon..?
Varje dag försöker jag synas för honom.. varje dag ett försök förgäves..

Varför ska jag ens behöva göra nåt för att existera..?

Känner mig ensam i vårt förhållande..
Känner mig förlorad i mitt liv..
Känner mig tom på blod då orken verkar rinna ur mig..

Jag försöker förstå, men finner inget svar..

Jag kastar nog bara sand och inget guld..
Jag faller på sten och inte vatten..
Jag sjunker istället för att flyta..
Jag försöker sikta men missar varje gång..
Försöker stå rakt men snubblar vid varje steg..

"no big deal"-

Försöker intala mig nåt jag vet inte är sant..
Trycker i mig mat för att klara mig förbi alla dagar som går..
Klistrat fast ett leende bland mina vänner för att slippa säga att jag inte mår så bra..

Försöker visa honom hur jag känner..
Jag är dryg för att visa att han gjort fel..
Han märker inget som ändå är så tydligt..

Inget jag säger betyder ingenting..
Allt jag vill kommer aldrig dyka upp..
Det jag önskar mig sträcker sig längre ifrån mig..

Vad är ett förhållande när man fångas som en sten i en påse..
Inget mer solljus för mig, aldrig mer får jag välja på egen hand...
Fångad i mitt hjärta och vet inte hur jag vill ha det längre..

Finns det någon möjlighet för mig att bli lycklig ändå..

För mitt hjärta säger "love to him anyways.."

..men är ju tydligen dissad forever...

inte igen..

Hur ska man må..?
Vad finns kvar att känna mer än tomheten..?
Vad är man för en annan..?
Varför tillåter man sig själv att bli sårad..?
Finns det ens nåt som stannar som det var..?

Vart är jag..?

Känner mig trött, mitt hjärta gör ont..
Känner mig tom och bär på en inre röst som ropar på hjälp..
Försöker förstå allt på ett annat sätt.. men på vilket sätt kan det bli bättre..
Lämnad återigen utan ord..
Känner mig osynlig på många vis..
Vet inte om jag orkar med mig själv mer..?

Om jag gjort nåt så säg det..
Om jag inte är tillräcklig, säg det med..
Om du inte vill veta av mig mer, stäng mig inte ute på detta viset, säg det bara och lämna mig med sanningen än att dra ut på en lögn..

Allt känns som en lögn så som det är nu..

För jag försöker finnas för dig, men inget får jag tillbaka..

Utan något tillbaka förtvinar jag här och nu..

Känslor.. är tunga att bära i ett tillstånd som denna..

Vill inte känna mig nedtryckt och glömd av nån jag älskar..

...inte igen...