Tibban och Effie

 


Verkar som att jag äntligen har hittat plats åt dessa fina töser, men tyvärr en bra bit härifrån..
PUSS på er! Mina små älsklingar!!

"Borta bra, hemma bäst"?

Man brukar säga "borta bra, hemma bäst", men hur är det när hemma är på två helt andra ställen..? Var jag än är känns det som att både vara borta som hemma..
Vissa kan säga att det är ju bra att man känner sig hemma på flera ställen, men jag måste erkänna att det bara är jobbigt.. För vem har inte hemlängtan och att ha det under en längre tid är inte roligt..

Jag saknar en massa och problemen byggs på.. Hästarna (Tibban och Effie) måste hitta en ny plats in på slutet av denna veckan.. Vilket inte är det lättaste.. vet inte hur jag ska göra..? Men allt måste gå åt helvete innan det kan bli något bra av det, eller har jag fel?

Jag har inte så mycket att skriva mer än att jag kanske möjligtvis har en chans till att ha en inflammation i magmuskeln.. Magen har svullnat upp lite grann och det känns allmänt jobbigt.. Iallafall så ska jag åka in och kolla mig, får väl hoppas på det bästa :) så inga sura miner! ;)

Jag måste säga att jag är väldigt glad för Anders skull, det verkar gå framåt för dig och varför skulle det inte göra det? Du är underbar och urduktig på allt du gör :D

Nyfikenheten har tagit över och jag är sugen på att ta reda på en massa om mitt förflutna, men det lär väl ta tid innan jag kan göra det.. Fast drömmar ska man ha, utan dem vet man inte var man står och livet är en enda stor labyrint så ett mål är ju nästan ett krav. haha^^

Ha det bäst!
Älskar er alla!!

2012-09-23 // 02:29

2 veckor och 4 dagar har varit en underbart rolig stund i mitt liv! Den 5 dagen åker jag och jag känner en djup sorg för att lämna dig min goa snygging, Anders..

Varje dag är ett nytt äventyr och nya stora förväntningar. Antingen blir man besviken eller totalt tillfredsställd på olika vis. Jag drömmer varje dag som natt om sånt jag aldrig har upplevt, flera av mina drömmar har min kärlek uppfyllt! I flera år har jag aldrig kunnat föreställa hur det skulle kännas att verkligen känna äkta glädje fylld av känslor som inte ens går att beskriva. Man har sett flera kärlekshistorier, men man har ju aldrig upplevt det själv. Jag skaffade mig en bild om hur det skulle vara att falla och aldrig kunna släppa taget. Jag kan säga att verkligheten är tusen gånger bättre om inte mer! Den är även så mycket mer smärtsam..

Att vara ifrån någon man vill hålla så nära är jobbigt. Ännu svårare när man inte ens vet när man nästa gång kan ge den personen en långvarande kram, men jag antar att jag får stå ut och bita ihop på mina fallna tårar. Det skär inom mig, men än har jag inget val..

Visserligen brukar man säga att alla har ett val, alltid, visserligen är det sant, men jag kan tyvärr inte erkänna att det är något man väljer titt som tätt, utan det är mer en sista utväg..

Jag ska försöka hålla leendet levande, men som alla vet kommer det nog inte gå för min del. Jag saknar dig Anders redan nu som jag sitter och skriver det här hemma hos dig och jag älskar dig djupt mycket och kommer alltid hålla dig varmt i mitt hjärta..

Jag vill tacka Caroline för att du delar ditt liv med mig som en nära vän gör och jag vill tacka dig för att du tar emot mitt liv och lättar mina vingar när det behövs! Jag finns alltid hos dig dom hos alla andra jag känner! Att kunna ställa upp och finnas där är något jag önskar att kunna göra för alla. Det finns dem som säger att jag inte borde det för att det lägger för mycket sorg på mina egna axlar, men om jag inte bara andras möda, skulle jag aldrig kunna stiga upp en stund ur min egna gyttja. Att göra någon glad fyller mig med glädje för en stund! 

Imorgon åker jag och jag kommer sakna alla här omkring och alla kramar som har värmt under denna tid, även om det ledde till enstaka andningssvårigheter^^ 

Puss puss och fortsätt le för er egna skull, om inte för någon ni verkligen bryr er om och glöm för guds skull inte alla dessa hjärtefyllda kramar!