Förlåt...

Fan vad jag hatar mig själv!

Idag har jag verkligen förstört allt!

Att svika någon som betyder mycket för en är jobbigt och hemskt.

Men skulle jag inte ha gjort skulle jag ha svikit den andra som betyder mycket för mig med.

Att stå i den situationen hatar jag som mest.

Mina tårar faller för såren jag ger.

Även om du förlåter mig så kan jag inte tro att du glömmer detta.

För alla jag känner betyder mycket och jag hatar att göra andra besviken.

Jag vill inte att du ska känna det som jag låter dig känna nu.

Vill inte att du ska känna att det inte går att lita på mig.

Men nu så vet jag inte själv.

Allt jag gör förstör alltid för någon annan.

Jag saknar tiden då man var i sina föräldrars armar och inga bekymmer tyngde.

Jag vill finnas för alla, men det är väldigt svårt.

Så snälla sluta lita på mig, för någon dag kommer jag göra samma misstag.

Något som jag hoppas jag kunde sluppit.

Jag saknar glädjen vi alla delade tillsammans.

Jag saknar tiden som en gång bara gav glädje.

Förlåt mig..

Men jag vet att du innerst inne inte kan glömma.

Sorgen jag känner är inget jag kan göra något åt..

Men jag saknar för många och gör allt för många fel.

Allt du säger betyder mycket och jag tar åt mig allt.

Jag längtar efter en kärlek som får mig att glömma.

Alla mina vänner jag älskar över allt annat.

Stödet ni ger mig hjälper mig att fortsätta andas.

Men jag behöver mer för att våga gå.

Tack för att ni finns <3

Men förlåt för allt jag gjort...

Jag ångrar felen jag gjort, hade gärna inte gjort det om jag hade kunnat.

Men mitt hjärta bär för mycket tyngd..

Fortsätt le för mig <3