fredag 9 september 2011

Lyssna!




Nu chillar man lite på rummet och tänker igenom hur dagen har varit.
Visst är det en perfekt stund att blogga då kanske?
Dagen har varit rolig och lite jobbig med den sista lektion samhälle!
Men dagarna går vidare och man lever varje sekund än så länge.
För mig så känns det lite svårt att sitta här och skriva på min blogg om vad som hänt och förklara på det viset.
För mig känns det lättare att skriva allt utifrån känslor och en skapande dikt.
Sen så har jag lättare att beskriva mina drömmar och tankar än hur jag lever mitt liv.
För jag tror jag lever mer i mina tankar och drömmar än i det verkliga livet.
Jag går och pratar även skrattar, men ändå så tänker jag bara på allt inom mig, allt jag önskar och även saknar.
För mig är det lättare att förklara för er som läser min blogg mina känslor.
Även om mina känslor kan vara lite pinsamma eller även lite kränkande mot någon som jag ändå inte tänker skriva namnet på om detta skulle uppstå, så skulle jag ändå skriva det.
Jag har kommit fram till att om man ska leva ett liv måste man även vara stolt över vem man är.
Man måste kunna höra det som dras mellan bladen i skogen.
Man måste känna varje steg i sitt tunga bultande hjärta.
Man måste se det ingen lägger märke till.
Jag tror på att alla kan vara sig själv.
Jag tror på att livet är ett hot man måste vinna över.



Saknaden som man känner om dagarna efter någon man har förlorat.
Någon man saknar varje sekund i ens liv, även dem som man aldrig visste fanns saknar man inombords.
Man känner sig tom och vilsen.
Allt kan man inte ta sig igenom, men man kan acceptera.
Acceptera att den personen man älskar så är borta.
Den personen har endast rest från sin kropp.
Jag tror på att om den personen älskar någon så stannar den personen alltid vid ens sida.
Även om man inte kan se denna speciella personen så vet man att någon är det där som försöker hålla en varm.
Alla kan man lyssna och känna denna känsla.
Lär dig att höra med egna öron.
Lär dig att se med egna ögon.
Lär dig att gå på egna ben.
Då kan du leva ett liv du aldrig trodde fanns.

Jag tror på kärleken, men jag kan inte säga att jag har lärt mig allt det jag skriver.
Allt här i livet är alltid svårt.
Varje dag trycker jag ner mig med mina egna tankar fast jag vet att det är fel.
Men känslorna jag har är svåra att inte märka.
Dem är för djupa.
Men jag tror på resten av världen att ni kan om ni vill.



Lyssna, så hör du!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar