Jag försöker...

....
Tom på ord..
Vakna som ett tomt skal..
En dröm som gav mig hopp och sen försvann..
En dröm som borde hålla sig borta kom tillbaka..
....

En tröst från livet jag vill befinna mig i..
Trots att jag inte borde..
Sträcker ut mig i hopp om att nå ljuset som svävar långt ifrån mig..
Vill skaffa vingar så jag slipper falla i en oändlighet...
....

Vill låta hjärtat slå som den en gång gjorde..starkt..
Vill inte förlora mig själv så djupt igen..
Vart ska man ta vägen när ens väg tar slut..?
Vart ska man titta när ens ögon tåras..?
....

Mitt liv får jag bära...
Min luft får jag fånga..
Maten får jag tvinga i mig..
Mitt hjärta svagt, men försöker hålla sig vid liv..försöker..
Ett kämpigt liv, jag inte orkar med...
....

Krossad

Lämnad.. 

Ensam... 

Ledsen.. 

Helt jävla slut.. 

Förlorad i mörkret.. 

Kvävd av tårar.. 

Vill inte se eller känna mer.. 

Vill tappa mig själv.. 

Längtar efter sekunden då luften inte går i mig längre.. 

Vill inte se blodet rinna vid mina fötter.. 

Vill inte känna hjärtats kramp av all smärta.. 

Allt har jag förlorat .. 

Alla stjärnor jag drömde mig bort till har vänt mig ryggen.. 

Himmelen som en gång var klar är ett enda stort svart hål.. 

Rädd för att fortsätta leva gömmer jag mig i ett hörn.. 

I ett försök att skippa smärtan som river mig itu inombords biter jag ihop.. 

Jag gräver in naglarna i huden och försöker hålla tillbaka tårarna.. 

Vill ha en varm tröstande kram jag kan ligga i hela dagen och kvällen.. 

Samtidigt vill jag inte få medlidande eller kärlek igen,. 

Rädd för att bli sårad och lämnad igen.. 

Vill inte vara med om nåt igen.. 

Men mitt hjärta saknar.. 

Tom.. 

Vilsen.. 

..och förstörd.. 

Vill känna mig älskad, men står inte ut med att bli krossad igen,, 

Har små skärvor av mitt hjärta som kämpar att hålla sig kvar.. 

Resten av dem små vassa bitarna klämmer jag i min hand.. 

Vill ta livet av mig och försvinna.. 

Men.. 

Kan inte såra nån.. 

Förlåt för all min sorg jag inte kan balansera.. 

Förlåt för all min fantasi, tro och hopp.. 

Allt är ett helvete..

Frihet.. En önskan utan lag..

"Love is all you need."

Kärleken finns i vinden du andas, i gräset du går på, i himmelen du ser och i varje liten sten.
Kärleken lever i varje varelse och den finns inom varje själ.

Men hon vill ha något mer..
Hon ser sig om varje dag och letar efter något hon själv inte ens vet vad..

En känsla av att vara till nytta, en lust att vilja fortsätta sitt liv.
En önskan att få och en tro om mirakel.
Hon vill kunna vara speciell för många, känna sig viktig.
Hon vill finna rätta ord och visa vad hon kan.
Inte en dag till vill hon vara en i mängden..

Skrika ut smärtan på toppen av ett berg och kasta sig mot vindarna leker i hennes tankar..!
Att se världens alla färger ur en annan synvinkel är en dröm hon bär.
Känna vattnets strömmar mellan fingrarna och känna doften av skog är en plats hon vill finna..
Hennes drömmar flaxar förbi utan stopp..

Hur ska man kunna fånga en bubbla som flyger ifrån en.?
Hur ska hon kunna hålla fast vid tron om ett bättre liv..?
Allt hon får är ännu mera salt i såren..
Livet svider och hennes hjärta blöder..

Men i denna sekunden av sitt liv vet hon vad hon letar efter..
...frihet..

Vill vara det jag var

Genom gatans mörker vandrar jag.
Med snabba steg letar jag mig fram..

Din röst brukade omfamna mitt hjärta..
Varje gång den nu upprepas inom mig kallsvettas jag med en olidlig smärta..

Min hjärna rusar men mitt hjärta saktar ner.
Försöker hänga med mina steg som blir snabbare än min själva existens.
Jag försöker blinka bort tårarna som stiger för varje sekund..
Fingrarna känns bortdomnade på grund av kylan och min vilsna själ..
Musklerna starkare än någonsin, men ändå helt borta..

Genom gatans mörker vandrar jag..
Med snabba steg letar jag mig fram utan resultat..

Tavlor ramlar ner..
Glaskulor faller från himmelen..
Glaskulor med alla mina drömmar går i kras..
Barfota, oberörd och tom lämnar jag rummet där allt börja och där jag åter igen hamnade..

Mörkrädd utan rädsla..
Letar problem, hat och ondhet..
Letar en plats där tårar faller och allt är dött..
Vill lämna ljuset och falla i en oändlighet.
En plats jag kan känna marken då jag landar.
Där benen bryts och smärtan känns..
Den platsen som kan få mig att glömma och byta smärta för en sekund..

Genom gatans mörker hoppas jag på mer mörker..
Mörkrädd utan rädsla försöker jag finna den åter igen..

Ingen hunger, bara mer tomhet utan lust att fylla..
Många tankar, minnen och hat..
För mycket tårar, sorg och kärlek..
För mycket av allt och för lite av det mesta..

Vad är jag nu om inte en vandrande idiot utan mål.?

Vad är jag nu utan vilja och utan leendet jag brukade bära.?

Vem..?
Vill vara det jag var, men vill inte försöka.
Vill må bra, men ändå inte...

En i mängden..

Ödslar jag min tid just nu?
Borde jag lägga ner och sluta bry mig?
Han svarar inte på mina senaste meddelanden..
Är det för att det är jobbigt för han än..?
Eller är det för att han inte orkar med mig?
Tydligen går det bra att umgås med andra "tjej"vänner..
Trodde vi ändå var som bästa vänner..
Hade jag fel?
Eller har jag fel nu?

Hur ska jag kunna veta..?
Vågar inte fråga, vill inte förlora han mer än jag redan har gjort...
Jag undrar vad han tänker på..
Saknar han ens det minsta lilla vi hade..?
Vill han ha tillbaka känslan han kände..?
Eller känner han sig fri?
Har han kanske fått tillbaka känslan?..
Men vill inte ge sig in i det igen..?

Alla frågor gör ännu mera vilsen...
Vill veta..
Det skulle göra allt lättare och svårare på samma gång beroende på..
Varje sekund jag inte gör annat kollar jag på hans bilder och meddelanden..
Kollar hans sida och letar efter nåt som kan ge mig svar..
Än så länge finner jag bara ännu mera sorg..

Är jag verkligen ingen betydelsefull person längre för honom...?
Känner mig som en främling..
En i mängden..

Förlorad.. Förlorat...

Det vassa bladet skär djupt, genom alla lager av hud och in i ådern och tränger fram allt blod.
Det varma tjocka blodet rinner ut och droppar ner mot golvet och färgar badrummet..
Det är en smärta, men totalt obetydlig i jämförelse med den smärtan som hjärtat bär kämpande på..

Hon har inte försökt se en utväg ur allt detta.
Det enda hon ser är ett liv fyllt av sorg..
Hennes tårar faller.. Salta tårar som hon inte kan hålla tillbaka..
En sorg hon bär som gör så ont att hon inte vet vart hon ska ta vägen..
Hon tappar all kontroll hon har kvar och låter hjärtat styra..
Känslorna tar över och blodet fyller golvets alla hörn..
Hon har aldrig känt sig så tom som nu och medans blodet försvinner är smärtan påväg tillbaka..
Tomheten hon inte vill veta av är det enda hon ser..

Alla minnen drar förbi i hennes tankar..
Ju mer hon minns och alla ord hon la hela sitt hjärtas tro på hon hör upprepas, desto mer förstörd blir hennes hjärta..
Hon börjar slå på allt som är omkring henne och vet inte vad hon ska göra..

Hennes knogar spricker och utgör en bultande smärta hon knappt känner,,

Hon låter bladet skära djupare och det enda lätet hon kan uttala är allt hulkande och snyftningar..

Hon ber till Gud, eller bara till någon där uppe i himmelen som kan hjälpa henne..
Hjälpa henne få en andra chans, låta henne få sitt liv tillbaka..

Hon önskar att allt bara var en stor mardröm och allt som behövdes är att öppna ögonen..
Men precis som allt annat i hennes värld så är allt sårande det som är verkligheten..

Det enda hon kan tänka är hur mycket hon älskar honom, hur mycket hon saknar honom och hans kärlek till henne..
Hon upprepar "Jag älskar dig.. Jag älskar dig så mycket.. Betyder det nåt.. Älskar...dig..."

Den sista droppen rinner ner och lämnar ett stort öppet sår på en lämnad kropp..
En människa som levde på allt hennes hjärta sa henne..
Hon var bara för svag för att ta sig bort från sitt hjärtas skärvor..
Hon kunde inte se genom tårarna som trängde fram..
Hon ville inte heller se..

Allt hon ville ha var en sann kärlek som höll sina ord..
Hon har stått ut med mycket...
Detta var det enda som höll hennes huvud uppe..
Det enda som gav henne den tröst hon behövde..

Hon kände sig inte önskad av nån..
Hon sjönk djupt in i sig själv och kunde inte sätta ihop bitarna...då..hon..

...förlorade sig själv...

Shit..

Jag vet för mycket, minns för mycket.. Och är för lätt... Jag önskar, drömmer och förstör.. Jag försöker och ibland inte alls.. Jag vill och sen så mycket jag bara verkligen inte vill,,. Jag vet inte vem jag är mer.. Vill bara ändra på hela mig.. Utseende, beteende och allt... Bli nåt annat.. Nån som aldrig mer kan bli sårad... Vill inte vara så känslig... Det som skrämmer iväg andra hela jävla tiden...






Att förlora sig själv,.. Ja vad ska man säga... HELVETE