Varit med två galningar efter skolans slut och att jag mådde bättre då.
Sedan tillbaka till rummet som jag har varit utlåst ifrån sen halv 4 till nu efter 8.
Men stämningen mellan mina rumskamrater är bra konstig..
Känns som allt dem gör är jag utanför..
Kanske är det bara mina känslor som spelar mig ett spratt.
Eller kan det vara rätt känsla jag har.
Vill inte prata om det, vill inte ha fel..
Vill inte vara den som förstör.
Det finns personer jag saknar och vill tillbaka till.
Vill glömma alla problemen, men dem fortsätter förfölja mig.
Vill rymma och känna mig vilsen ute i det fria.
Vill känna en smärta som är fysiskt och inte psykiskt..
Vill vara viktig och älskad av någon speciell.
Vill inte höra bråk i familjen.
Vill inte känna tårarna bränna varje dag..
Vem är jag?
Jag vet att personer som är rika är inte alltid lyckliga.
Det de saknar är något alla vill åt.
Kärleken vilda rytm som drar genom ens ådror.
Saknaden man vill glömma och bara göra någon glad för sekunden.
Känslan som är gömd och skadar en inuti.
Varför hittar jag dig inte..?
Men allt i livet som skadar behöver inte vara kärleken.
Det som skadar en mer när kärleken är borta är hatet man bär.
Hatet som hotar.
Det som drar i en.
Knuffar en mot djupet.
Slår en tills man inte har någon känsel kvar.
Det som river såret som redan är där.
Det varma blodet man har glömt rinner och täcker allt man har kvar.
Vindens kraft drar mig ifrån vägen.
Jag saknar mycket och ångrar en massa.
Hur ska jag kunna orka stå?
Orka vänta?
Stå ut?
Jag vet inte längre vem jag är?
Vet inte vad jag gör?
Jag undrar vad som händer med mig?
Vilsen utan tanke..
Borta med minnen.
Död inombords utan gnista.
Var är du?
Finns du?
Vet att drömmar kan såra..
Men mitt hjärta slår för en person.
En som jag känner betyder mycket för mig.
Även om du finns bortom världens ände.
Jag ska försök leva och väcka mitt hopp för din skull.
Bara inte livet sviker mig.
Saknar glädjen jag hade.
Familjen som alltid stod där.
Sagan jag alltid drömde om.
Var är dörren till allt?
Existerar jag än.?
Perfekt men endast en oändlig dröm.
Min underbara, vackra, helt fantastiska Liza som jag älskar så mycket(!) känns dig inte ensam. Saknar dig något enormt, och vi ska ha så roligt om du kan komma på höstlovet <3 Och då kan vi prata om din nyfunna kärlek ;) <3
SvaraRaderaAtt du känner dig utanför gör lite ont att höra, men så känner alla ibland. Många vill vara perfekta, men de ser inte alltid att de redan är det, på sitt eget viss. Och du är perfekt Liza precis som du är <3 Jag vet att det kan vara väldigt tufft ibland, och din sol inte alltid skiner. Men en dag, en dag kommer allt synas så klart och den rätte för dig kommer en dag stå vid din sida och älska alla din brister och allt positivt och underbart med dig.
Alla vandrar vi på vägen att hitta oss själva, jag är på den med som så många andra, och det kan vara en väg att vandra hela sitt liv, för man lär känna sig själv hela tiden.
Det finns ett ordspråk, eller ja, kanske mer som ett motto "the sky is the limit" men borde vara "there is no limit" för vill man, så kan man. Och om kunde jag ge dig allt du drömmer om, allt du önskar efter , så skulle jag ge dig det <3
en fin låt om att inte ge upp är "you`re not alone" med Saosin
lyssna på den :)
kramar <3