Ingen dröm, inget liv.

Den sekunden du lägger dig ner på kudden.

Den sekunden solen går ner i horisonten.

Då när fågelkvitter upphör.

Då månens sken börjar lysa upp himlen.

Då kan du höra ditt hjärtas röst.

Din egna djupa klagan och önskningar.

Dina minnen mitt framför din blick.

Många ord flygande i ditt inre.

Allt du kan tänka på är ditt liv.

Även då börjar du skapa en dröm.

Då börjar trådarna föras samman.

Endast då existerar du, rädslan, önskningar och allt i det.

Mörkret som omfamnar dig i denna midnatt ger dig en kall kår.

Du följer den upptrampade mörka stigen.

I dina tankar minns du det som hänt.

Men allt du vill är att gå långt ifrån det liv du nu har.

Din dröm skapar fler trådar och längre stig.

Trädens grenar på sidan av stigen sträcker sig närmre.

Rädslan börjar komma.

Allt du kan tänka på är en saga du hade som liten.

Drömmen skapar nya tråden av minnen du en gång fann.

Ett torn i horisonten syntes.

En annan stig genom skogen leder ditt.

Men då när dina tankar vänder till en dröm som du vill skapa och finns dig själv i binds nya trådar återigen. 

Ett par djupa mörka ögon du så länge velat träffa.

Varma händer som håller i dina.

Allt precis som du hade föreställt det.

En längtan och saknad.

En lång förväntan men endast en dröm.

Svetten som rinner längs din ryggrad när du vaknar med ett ryck.

Skriket du hörde i den kalla vinden.

Grenarna som slog mot fönstret.

Tårarna som rinner.

Varför leva i en värld där du inte är omtyckt.

Drömmen som ger dig glädje då den sekunden du är där i men också skrämmer dig.

Hoppets gnista om en bättre framtiden sjunker lägre.

Ingen dröm, inget liv.

Endast dina egna fallna tårars sorg.