torsdag 15 september 2011

Varför?...



Veckans gång så tom.
Ingen mening tilldelad.
Inga menande ord.
Blickarna gömda.
Mina frågor gör mig väldigt vilsen.
Minnen av mitt liv gör det värre.
Skadan som rivits upp.
Sorgen den stiger utan svar.
Kvällen den sena onsdagen.
Dörren långsamt öppnas.
En chock av ett tomt hej.
Rummet annars så fyllt nu tom.
Sorgen kväver min röst.
Sista grejer bärs ut.

Varför fick jag inget veta?
Varför sa du aldrig vad du tänkte?
Ekande toner speglar mina tårar.
Går fram med tårögda ögon.
Många tårar långsamt följer min kind ner.
Svaret jag söker.

"Är inte arg på dig"

Varför tror jag dig inte?
Varför känns det som det du säger inte är din sanning?
Kan du säga mig varför du har undvikit mig?
Känslan du ger.
Tårarna faller mer.

Tystnaden..

Vänder mig om..
Tårarna faller allt mer.
Inget ord kommer fram.
Sviken och lämnad.
Vill ha tröst, vill ha svar.
Men stegen du tog var ifrån mig.
Stigen du gick av.
Följde en annan.
Övergav mig utan svar.
För mycket på samma gång.
Känner mig lämnad.
Inte önskad.

Vad gjorde jag för fel?..

Vill skrika ut min rädsla för att bli ensam.
Vill visa hur jag känner.
Men orden jag söker är borta.
Inga ord kan beskriva min känsla jag har nu.
Inga ord du ger mer.
Endast ett obetydligt hej.
Inga blickar du ger..
Tillsammans ni skrattar.
Ser glädjen ni har.
Varför är jag inte en del av den?
Gjorde jag något fel?

Mina frågor får inget svar.
Saknaden av mina nära och kära.
De som jag önskar kunde komma tillbaka gör det värre.
Känner mig övergiven för något jag själv gjort.
Snälla kan du inte säga rakt ut vad du känner.
Vill veta och inte gissa.
Saknar det som en gång var.

Kanske jag inte vet längre vem jag är.
Kanske jag inte vet längre vad jag vill..

Kan du se min sorg?
Det vet jag att du gör.
Mina synliga tårar lämnar spår.
Jag kom tillbaka för dig, men du lämnade mig mitt i allt.
Varför gör du mig förvirrad?

Kan jag göra något rätt?
Kan jag räcka till?
Vad gjorde jag?
Varför går du förbi mig utan att bry dig längre?..
Betyder jag något för dig?

Känner mig vilsen och övergiven mitt ute i ingenstans.
Var är jag?
Kommer jag en dag få stopp på mina tårars vilda flykt?

1 kommentar: