Livet man skapar själv...

man kan säga att mitt helvete har börjat...

Ibland undrar man vad livet vill en..
Ens historia började för länge sedan, men det finns stunder i livet där man känner en ny början..
När dem stunderna får ett slut, känns allt så meningslöst..
Livet stannar upp, allt känns fel och konstigt..
Man tänker inte och sekunderna försvinner..
Allt man trodde var något bra försvann, så hur ska man reagera..?
Medan ens liv fortsätter så tvingas man av allt omkring att gå med fast man bara vill sitta still..
Lusten att vilja något förminskas och ens själ är mer utanför kroppen än inuti..
Man kanske gömmer det inom sig och fortsätter följa sitt liv, men innerst inne inte lever..
Samtidigt kan man slänga en skuld på sig själv, tro att allt är ens eget fel..
Det är lätt och känns som en sanning även om det kanske inte är det..

man kan le fast det är inte äkta, man kan ljuga om hur man mår och man kan finnas utan att existera..

Livet kan upplevas och levas på olika sätt..
Har man gått ner en gång, är man inte lika villig att gå upp igen..
Benen blir tyngre medan stegen blir högre..
Ens hjärta slår långsammare och man önskar man kunde känna pulsen..

man bygger ett liv utan mening, man går på en väg utan mål och man andas utan luft..

Världen står still inom en, kroppen fortsätter som ett tomt skal och livet smeker en utan beröring.
Kan man titta upp från hålet man har grävt ner sig i?
Kan man fylla sin mun med smaker åter igen?
Kan man känna lukten av allt som man en gång trodde på..?
Livet finns, men jag antar man behöver hjälp..

utan hjälp kommer man längre ner och knackar på helvetets dörr..

"man gör sitt eget helvete och inte dem omkring en, men det är svårt att acceptera att man själv är problemet.."

Just nu mår jag inte så bra, vilket kan vara acceptabelt ett tag.. Snart vet jag att mina vänner kommer vilja se mig le och verkligen känna mig glad, får se när det blir..

Jag kommer sakna dig..