Mörkret faller långsamt ner över de snö belagda gatorna.
En ensam tjej ute i det kalla vädret.
Stegen hon tar hörs i det knarrande snön.
Spåren hon lämnar följer en mörk gestalt i samma takt.
Tjejens blonda hår dras i den kalla vinden.
Hennes varma andetag är det enda som hörs i hennes öron.
Långsamt börjar de mjuka snöflingorna falla ner.
Där gatan svänger blev det mörkt för belysningen som annars brukar lysa var trasig.
Hennes rädsla märktes av hennes mycket snabbare steg.
Men gestalten som förföljde henne ökade sina med och var bara några 50m ifrån henne.
I mörkret gick inget att urskilja mer än det som var närmast.
Hon letade efter sin mobil som ska ligga i hennes väska.
Medan hon letade stannade hon upp.
Hennes händer darrade och försökte greppa tag i telefonen men råkade tappa den på marken.
Hon letade helt förvirrat efter den i den djupa snön.
Hennes händer blev stela av kylan och hennes rädsla ökade då hon hörde någon annans steg.
Stjärnorna som lös uppe i den kalla mörka skyn var de enda ögonen.
Parken stilla och väldigt tyst.
Inget ljus endast mörker.
Hon vänder sig om och andas tyngre.
Tårarna som börjar krypa fram gjorde det svårare att se.
Det enda hon kände när en hand tog tag i hennes hår och drog henne bakåt var rädsla.
Hon försökte skrika då personen satte sig över henne.
Men hon fick inte fram ett ord.
Paniken hon hade snörde ihop hennes hals.
Personens händer började försöka slita av henne tröjan.
Hon försökte kämpa emot, men han var för stark.
Tårarna började rinna när han började dra ner hennes byxor.
Hon slår han, men fick en smäll tillbaka.
Blodsmak gjorde henne illamående.
Hon försökte säga till personen att sluta.
Men tungan ville inte lyda..
När personen tryckte in sin del av sig i henne fick hon tillbaka orden.
Hon skrek för full hals.
Allt gjorde ont.
Personen höll för hennes mun och greppade tag om henne händer.
Hon försökte bita och sparka.
Hon grät och skrek på samma gång.
Allt hon kände sig var äcklig och förstörd.
Det enda hon ville var att komma hem och var liten än en gång.
Hon ville inte vara kvar där.
Hon ville inte leva mer.
Hon ville krama sina föräldrar och vara inne i värmen.
Hon skrek ut sin smärta.
Hon slog för allt hon var värd.
Men svaret personen gav henne var ett hårt slag mot huvudet med en sten.
Hon tystnade, med en bultande smärta såg hon ett ansikte lutande över henne som luktade sprit.
De viskande orden och det ansiktet är det sista hon hörde och såg.
Sedan blev det svart när kniven skar djupt inom henne.
Blodet rann ut ur henne ner på den kalla vita marken.
Stegen som långsamt gick därifrån.
Orden som hade viskats upprepades i den tysta natten:
Du är min..
"En liten berättelse jag kände för att skriva."
