Tack & Förlåt.

Jag vill tacka alla som har funnits där för mig.

Det enda jag vill säga till alla är tack.

Tack för att ni stod där för mig och för att ni kämpade för att få mig att le.

Jag vill ge alla en kram tillbaka för den varma kramen ni gav.

Tack för att ni stod ut med mina sorgliga stunder som typ har kommit upp varje dag.

Tack för att ni torkade mina tårar fast jag inte ville visa dem.

Tack för att ni är dem vännerna jag behöver.

Förlåt för att jag har varit komplicerad.

Förlåt att jag inte har orkat göra det jag vet skulle varit det bästa.

Förlåt att jag har gråtit varje dag och gjort varje dag jobbigare än det kunde ha varit.

Det enda jag vill säga är förlåt för att jag försämrade ert liv med för mycket problem.

Men tack för att ni orkade.

Jag vet att mitt liv är inte det bästa och jag vet att mina tårar kommer fortsätta rinna för varje dag.

Men jag vill inte att ni ska lägga ner för mycket tid på mig.

Jag älskar er över allt annat.

Ni som finns för mig, jag lovar att göra mitt bästa för er.

Men jag ber er att släppa mig så att ni slipper se det mörker jag lever i.

Detta kommer vara den kortaste av de senaste inläggen.

Men att förklara allt om mig finns det inte ens plats till att göra.

Snälla försök förstå vad jag menar.

Jag vill inte förstöra för er.

För det ni gör för mig, är inte säkert att jag kan göra för er..

Jag är vilsen och har inte samma uppfattning om allting.

Jag är något ni aldrig kommer förstå.

Jag har ett hopp om något som antagligen aldrig kommer förverkligas.

Jag lever inte i världen.

Jag försöker hoppa in i min dröm.

Men livet fortsätter dra i mig.

Att vara där i mellan smärtar djupt.

Att se det jag inte vill se är jobbigt.

Snälla försök inte mer.

Jag vet att ni vill bara väl.

Men vetskapen kan såra.

Kram på er alla.