Musse

A green meadow with a summer fragrance live in my memory...
The sun's shining rays that gave me the heat is too vivid in my memory...
Your beautiful eyes with the profound truth is a thing I want to be reality again...

I miss your energy spread in the wind at midday...
I miss your mystical love that reminded me of midnight on the sea...
I miss stroking your fur... so soft...
I miss seeing you, every day, every moring, every evening and every night...
I miss seeing the light from the moon to rest on your back
...and now I do not know if I can be me again...

when you died, took your soul, my heart and left a burning hole that screams your name every time I close my eyes...

but I'm fine, because I know you have it good up there with the rest of our family...
I know you'll take care of each other and spread the love in the air over and over again...

but it hurts so much 

it was so not your turn


I love you Mickey, you are my hero of the reality

Inbokad..

Vad är ett förhållande när man inte kan få svar när man behöver få höra ett ord..?
Vad är man för den andra när man måste bokas in för att kunna träffas..?
Vad ska allt betyda..?
Varför tror han att allt är bra så länge det görs på hans sätt..?
Varför förstår han inte att jag står här med tårar inombords som syra som fräter mig till smulor..?
Kan han inte se att jag inte känner mig speciell nånstans i hans ögon..?
Varje dag försöker jag synas för honom.. varje dag ett försök förgäves..

Varför ska jag ens behöva göra nåt för att existera..?

Känner mig ensam i vårt förhållande..
Känner mig förlorad i mitt liv..
Känner mig tom på blod då orken verkar rinna ur mig..

Jag försöker förstå, men finner inget svar..

Jag kastar nog bara sand och inget guld..
Jag faller på sten och inte vatten..
Jag sjunker istället för att flyta..
Jag försöker sikta men missar varje gång..
Försöker stå rakt men snubblar vid varje steg..

"no big deal"-

Försöker intala mig nåt jag vet inte är sant..
Trycker i mig mat för att klara mig förbi alla dagar som går..
Klistrat fast ett leende bland mina vänner för att slippa säga att jag inte mår så bra..

Försöker visa honom hur jag känner..
Jag är dryg för att visa att han gjort fel..
Han märker inget som ändå är så tydligt..

Inget jag säger betyder ingenting..
Allt jag vill kommer aldrig dyka upp..
Det jag önskar mig sträcker sig längre ifrån mig..

Vad är ett förhållande när man fångas som en sten i en påse..
Inget mer solljus för mig, aldrig mer får jag välja på egen hand...
Fångad i mitt hjärta och vet inte hur jag vill ha det längre..

Finns det någon möjlighet för mig att bli lycklig ändå..

För mitt hjärta säger "love to him anyways.."

..men är ju tydligen dissad forever...

inte igen..

Hur ska man må..?
Vad finns kvar att känna mer än tomheten..?
Vad är man för en annan..?
Varför tillåter man sig själv att bli sårad..?
Finns det ens nåt som stannar som det var..?

Vart är jag..?

Känner mig trött, mitt hjärta gör ont..
Känner mig tom och bär på en inre röst som ropar på hjälp..
Försöker förstå allt på ett annat sätt.. men på vilket sätt kan det bli bättre..
Lämnad återigen utan ord..
Känner mig osynlig på många vis..
Vet inte om jag orkar med mig själv mer..?

Om jag gjort nåt så säg det..
Om jag inte är tillräcklig, säg det med..
Om du inte vill veta av mig mer, stäng mig inte ute på detta viset, säg det bara och lämna mig med sanningen än att dra ut på en lögn..

Allt känns som en lögn så som det är nu..

För jag försöker finnas för dig, men inget får jag tillbaka..

Utan något tillbaka förtvinar jag här och nu..

Känslor.. är tunga att bära i ett tillstånd som denna..

Vill inte känna mig nedtryckt och glömd av nån jag älskar..

...inte igen...

..smärtan djupare än kniven..

Blod..
Rinnande, tjockt blod stiger ur hennes mun..
Tårar faller längs hennes kinder..
Ett fastklistrat minne framför hennes sorgsna blick..
Ett minne hon helst inte vill veta av..
Hon försöker få luft medan hennes blod fyller upp hennes hals..

Liggandes på marken över den vita kalla snön har hon blivit lämnad för att dö med sorg..
Ett grymt mord som fyller en annan person med glädje..

..medan hon kämpar för sitt liv försöker hon också få liv i sin lilla pojke..
Ett oskyldigt barn vars hjärta var fyllt med färgglada drömmar..
Ett liv som förtjänar bättre än det han fick..

Hon kramar om sin döda 4 åriga son.. Blodet täcker hans kropp och hennes tårar reflekterar allt hon tror hon kunde gjort annorlunda för att undvika denna dag..

Smärtan som sätter hela hennes kropp i kramp är inget emot hennes hjärta som både rivs och slits i sönder åt flera olika håll..

Hon vill inte mer och hon vill inte minnas mer hur hennes pojke skrek ut sitt liv framför hennes ögon..

..smärtan djupare än kniven..

Sakta rinner hennes liv ur henne..
Sakta sjunker hon ihop mer..


Senare samma dag hittas mamman död bredvid sin son med beskyddande armar om honom i ett sista försök...

...

Ett stjärnfall

Stjärnor faller och månen lyser..
Bakom dessa stjärnor finns nåt oändligt men mörkt utan vägar att välja..

I mitt hjärta är allt lika mörkt och oändligt utan vägar att välja mellan. Väljer jag ett håll är det som händer en överraskning..
Men i mitt mörker jag bär finns de små ljusglimten som skiner starkt inom mig och ger mig hopp och personlighet..

Att hålla fast vid ljusen är svårt när nån glimt ibland faller för en annans önskan... En bit av mig faller varje gång.. Mer mörker, mer tårar och mindre jag..

Vart är jag påväg?..
Hur ska jag kunna se utan mina stjärnor..?
Hur ska jag kunna leva utan en bro att hålla fast vid..?

Svaret finns nog i min önskan..

Den enda stjärnan som kan ge mig min önskan är mig själv..
Släpper jag allt och slutar att försöka se, så faller jag..
Ett oändligt fall utan luft att andas.. men åtminstone så blir min röst hörd inom mig..
Min egna röst jag länge ignorerat, med ord jag aldrig velat höra..
sanningen...



Den sista stjärnan att falla med ett tomt hjärta, när det ännu fanns liv inom dess mörker..

Ett tomrum bredvid

En tjej liggandes i sin mjuka bädd med tom blick..
Liggandes alldeles stilla utan några ord att forma i sina tankar..
Livets lina skuggas över hennes hjärtkrossande tårar..

Hon har försökt att inte vara desperat eller för mycket..
men allt är ett misslyckande..

Kärleken ska finnas där för en och vara förevigt..
Vart är då hennes glädje?..
Vart är han som betyder mest för henne..?

Hon ligger ensam i ett rum fyllt med mörker och endast hennes tårar är det som lägger ett blänkande ljus i hennes tomma ögon..

Kärleken bara några km därifrån ute med en annan mitt i natten skrattandes och vem mer än stjärnorna vet vad som händer...

Livets långsamma sekunder passerar..

Hon hoppas hon är paranoid, men hennes hjärta kväver hennes blod..
Vad ska hon tro när inte ens hon är prioriterad i hans ögon..?
Ska hon känna sig säker?..
Ska hon lita på att hon betyder något trots allt..?
Ska hon känna sig älskad av han som inte visar det tillräckligt..?
Hon är vilsen och vet inte vart hon ska samla sina slamsor..
I hennes ögon finns inget mer än sorgen som rivit i hennes själ och hjärta..

Liggandes i sin säng.. väntar på något hon inte vet vad, på något hon inte vet om hon vågar möta.. En ilska uppkommer som hon kastar omkring sig..
Hon är endast arg på sig själv och sitt hjärtas val och börjar betvivla..
Hon vill inte..
men hon vet inte..
vad som...
händer...

Miss you

Where do I begin..?
I saw you
Now I can't forget about you..

What to do now?..
Well I don't know..
I guess I wait here on my own.. for you..

Maybe you have the same feeling..
Maybe you know what to do..
But how would I know?..
Well I don't..


Catch my fire!
Let me comfort your heart with my heat..
Follow me when you lost..
I be here for you…

Without you I'm nothing at all..
Without you I can barely hear my heart..

Let me hold you in a deep hug, I miss you..