Lyssna!

Nu chillar man lite på rummet och tänker igenom hur dagen har varit.

Visst är det en perfekt stund att blogga då kanske?

Dagen har varit rolig och lite jobbig med den sista lektion samhälle!

Men dagarna går vidare och man lever varje sekund än så länge.

För mig så känns det lite svårt att sitta här och skriva på min blogg om vad som hänt och förklara på det viset.

För mig känns det lättare att skriva allt utifrån känslor och en skapande dikt.

Sen så har jag lättare att beskriva mina drömmar och tankar än hur jag lever mitt liv.

För jag tror jag lever mer i mina tankar och drömmar än i det verkliga livet.

Jag går och pratar även skrattar, men ändå så tänker jag bara på allt inom mig, allt jag önskar och även saknar.

För mig är det lättare att förklara för er som läser min blogg mina känslor.

Även om mina känslor kan vara lite pinsamma eller även lite kränkande mot någon som jag ändå inte tänker skriva namnet på om detta skulle uppstå, så skulle jag ändå skriva det.

Jag har kommit fram till att om man ska leva ett liv måste man även vara stolt över vem man är.

Man måste kunna höra det som dras mellan bladen i skogen.

Man måste känna varje steg i sitt tunga bultande hjärta.

Man måste se det ingen lägger märke till.

Jag tror på att alla kan vara sig själv.

Jag tror på att livet är ett hot man måste vinna över.

Saknaden som man känner om dagarna efter någon man har förlorat.

Någon man saknar varje sekund i ens liv, även dem som man aldrig visste fanns saknar man inombords.

Man känner sig tom och vilsen.

Allt kan man inte ta sig igenom, men man kan acceptera.

Acceptera att den personen man älskar så är borta.

Den personen har endast rest från sin kropp.

Jag tror på att om den personen älskar någon så stannar den personen alltid vid ens sida.

Även om man inte kan se denna speciella personen så vet man att någon är det där som försöker hålla en varm.

Alla kan man lyssna och känna denna känsla.

Lär dig att höra med egna öron.

Lär dig att se med egna ögon.

Lär dig att gå på egna ben.

Då kan du leva ett liv du aldrig trodde fanns.

Jag tror på kärleken, men jag kan inte säga att jag har lärt mig allt det jag skriver.

Allt här i livet är alltid svårt.

Varje dag trycker jag ner mig med mina egna tankar fast jag vet att det är fel.

Men känslorna jag har är svåra att inte märka.

Dem är för djupa.

Men jag tror på resten av världen att ni kan om ni vill.

Lyssna, så hör du!

Gulligt värre.

Hur ska jag börja.

Söt, gullig, snygg och underbart snäll.

Det beskriver någon som jag inte har träffat.

Någon som verkligen kan bry sig och verkligen finns där ändå.

Någon som jag gärna vill träffa och krama om.

En person som jag är rädd att göra fel med.

Jag längtar till en bättre framtid, där jag kanske en dag kan träffa han.

Även om det kanske aldrig kommer bli mer än vänner så kommer jag alltid älska han för den han är.

Kommer skriva mer sen idag då jag är lite upptagen med skolan nu.

Puss på han och alla andra i världen som är gulliga och snälla! <3

Dagen och resten.

Idag vet jag inte riktigt vad jag har känt om man ska snacka om det.
Jag har bara levt det som det kommit.
Mådde bättre in på dagen och hade väldigt roligt på travlektionerna.
Det har väl alla egentligen i stallet om man tänker på vissa saker.
Sedan så välte Emmelie skottkärran när jag låg i den haha^^
Fick lite ont i rumpan xD

Det var väl det roliga idag.
Saknar fortfarande alla sjukt mycket.
Mina hästar saknar jag väldigt mycket och längtar hem.
Men svårt att ta sig hem utan pengar och utan att ha pratat med ens föräldrar om det.
Men också svårt att få tag på dem när min mobil inte funkar och att dem inte ens är inne på mailen.
Så jag vet inte vad som händer nu till helgen.
Vill så gärna träffa mina sötnosar där hemma.

Alla mina vänner som jag saknar vet jag inte hur jag ska träffa dem.
Allt som jag känner inombords gör allt svårare att hänga med i livet.
All saknad av dem som gått bort i mitt liv och all kärlek som gått förlorat.
Tårar som rinner varje natt, hjärtat som kämpar utan lust.
Även ögonen som jag så länge letat efter existerar inte i min närhet.
Saknaden efter någon onåbar.
Sorgen av många som passerat.
Varför ska det vara så att jag blir kvar?
Varför kunde jag inte kunna byta?

Dem som säger att det går över har väldigt fel.
För mig så har inte sorgen och saknaden efter min hund försvunnit.
Många gånger jag har varit nere och ledsen har jag saknat hennes päls att kurra ihop i.
Hennes lugnande andetag och hennes vackra mjuka ögons förståelse.
Var är hon?
Just nu skulle jag vilja ha henne här hos mig.
Bara hon kan få mig att känna att kämpa är något bra.
Bara hon kan få mig att orka gå framåt varje dag.
Men nu när hon är borta vet jag inte vem jag ska vända mig till.
Alla mina drömmar drar mig mot det stora hemska djupet som väntar.
Tårarna bränner varje dag.
Min glädje jag har varar inte länge.

Mina dagar jag går genom är inte samma sak som att verkligen leva av hopp och glädje.
Kärleken och vänskapen fattas.
Alla jag bryr mig om är inte här..
Alla ord och läten jag saknar.
Var är den jag vill åt?

Kan någon ge mig trösten jag behöver.
Stödet som kan hålla mig ovan ytan..
Alla mina tankar trycker ner mig.
Alla mina tankar skär djupt inombords.
Alla drömmar skadar mer än de blir sanna.

Jag tror jag är kär..
Men varför kommer du inte närmare?
Varför måste jag vänta.?
Varför måste jag lida?
Varför psykiskt?

En fysisk smärta och plågande kan jag blunda för.
Den psykiska förföljer var jag än går.
Ibland önskar jag att någon torterade mig, kanske jag då kan glömma för en stund.
Kanske bara drömmen kan ge mig lindring.

Se mig..

Ett svar tack.

Varje morgon jag har vaknat de senaste dagarna har jag mått illa och huvudvärk på köpet.

De första lektionerna har jag inte gått på.

Känner mig dum.

Detta är så inte likt mig att vara sjuk såhär..

Eller vad man nu ska kalla det..

Varje dag vaknar jag av rädsla att göra något fel.

Varje natt tänker jag på hur det skulle vara om allt var perfekt och om det inte var.

Varje kväll plågar mina tankar mina innersta känslor.

Vem är jag?

Den jag är idag känner inte jag..

Den som jag var är borta och glömd.

Den som jag söker är inte här.

Alla ord som viskas omkring mig.

Alla blickar som ser ner mot mig.

Alla hot jag försöker glömma.

Varför?

Även denna dag känns konstig och tom.

Mina känslor kanske ljuger.

Vill inte stå upp mot det som jag inte ser.

Allt är jag rädd för.

Rädd för att förstöra kärleken om den någon dag skulle komma.

Rädd för att förstöra andras liv.

Ge mig svar.

Bara ett svar tack.

Förstår inte?

Idag har det varit en rolig och ledsam dag på samma gång..

Varit med två galningar efter skolans slut och att jag mådde bättre då.
Sedan tillbaka till rummet som jag har varit utlåst ifrån sen halv 4 till nu efter 8.
Men stämningen mellan mina rumskamrater är bra konstig..
Känns som allt dem gör är jag utanför..
Kanske är det bara mina känslor som spelar mig ett spratt.
Eller kan det vara rätt känsla jag har.
Vill inte prata om det, vill inte ha fel..
Vill inte vara den som förstör.

Det finns personer jag saknar och vill tillbaka till.
Vill glömma alla problemen, men dem fortsätter förfölja mig.
Vill rymma och känna mig vilsen ute i det fria.
Vill känna en smärta som är fysiskt och inte psykiskt..
Vill vara viktig och älskad av någon speciell.
Vill inte höra bråk i familjen.
Vill inte känna tårarna bränna varje dag..
Vem är jag?

Jag vet att personer som är rika är inte alltid lyckliga.
Det de saknar är något alla vill åt.
Kärleken vilda rytm som drar genom ens ådror.
Saknaden man vill glömma och bara göra någon glad för sekunden.
Känslan som är gömd och skadar en inuti.
Varför hittar jag dig inte..?
Men allt i livet som skadar behöver inte vara kärleken.
Det som skadar en mer när kärleken är borta är hatet man bär.
Hatet som hotar.
Det som drar i en.
Knuffar en mot djupet.
Slår en tills man inte har någon känsel kvar.
Det som river såret som redan är där.

Det varma blodet man har glömt rinner och täcker allt man har kvar.
Vindens kraft drar mig ifrån vägen.
Jag saknar mycket och ångrar en massa.
Hur ska jag kunna orka stå?
Orka vänta?
Stå ut?
Jag vet inte längre vem jag är?
Vet inte vad jag gör?
Jag undrar vad som händer med mig?
Vilsen utan tanke..
Borta med minnen.
Död inombords utan gnista.

Var är du?
Finns du?
Vet att drömmar kan såra..
Men mitt hjärta slår för en person.
En som jag känner betyder mycket för mig.
Även om du finns bortom världens ände.
Jag ska försök leva och väcka mitt hopp för din skull.

Bara inte livet sviker mig.
Saknar glädjen jag hade.
Familjen som alltid stod där.
Sagan jag alltid drömde om.
Var är dörren till allt?

Existerar jag än.?

Perfekt men endast en oändlig dröm.

SKYPE!

Skypar med sötnosarna till galna apor som består av Caroline och Karolina!

Det var längesen och jag saknar er! <3

PUSS PUSS PÅ ER!

hemma hos Carro (the america house!)

Hejsan bloggen, i helgen har jag varit hemma hos Carro :D och nu skypar jag med Karro borta i England som jag saknar något otroligt mycket <3<3<3<3<3

Jag fick rida Millan av Karro och Carro igår så det kan ni se på bilderna under =) =) =)

Igår badade jag med Carro på Lilla Svlanäs och så kom Jenny en liten stund över från Stora Svalnäs och det var väldigt roligt och jag vill åka till England nuuuu :(

hejdå bloggen för stunden <3