Alla talar om att det dem känner är det rätta, men hur kan man egentligen veta? Visa säger att kärleken är det viktigaste på denna jord, men också att det finns inte åt alla och hur kan dem veta det? Är detta sant eller falskt och alla andra saker som massor av andra säger hur tolkar man det? Många frågor lever runt omkring en. Svaren man letar efter får man ha tålamod med. Men ur min synpunkt av kärlek och förståelse är det jag vill framföra till er alla. Även drömmar man har och smärtan man kan känna, jag vill även förklara mitt liv och mina känslor. Jag vill att ni som läser ska kunna förstå ur andras synpunkt och även hitta er själva. Jag vill inte detta ska trycka ner någon för även jag kan ha fel.
Jag tänkte berätta först hur jag ser det i mina ögon. Folk som säger onda saker till andra kan även dem vara ledsna inombords och upprivna. Deras förflutna kan inte vara den lätta. Det de vill ha ut på andra med sin ilska är att de inombords hoppas att det onda slutar slå och kärleken de saknar ska blomma ännu en gång. Men det finns även dem som har växt upp med kärleken från sina föräldrar och en underbar framtid, men även dem kan sakna något. Men det finns de som inte fattar att de har allt utan letar alltid efter mer. Det är de giriga människorna som fick allt för fort. De som vill åt mer, då skapar dem en egen värld med hot och skam. En värld där folk letar efter kärlek och skoning något som de själva kanske har men aldrig behövde kämpa för. Enligt mig så tror jag nog alla vill kämpa för något, dem vill göra betydelse här i världen. Dem vill upptäckas!
Dagen som går vidare utan att någon försöker hjälpa eller skrika. Någon som är rädd vänder alla sina blickar ifrån. Någon som blöder går alla ifrån. Människor kan vara tuffa men endast för att synas. Men det finns dem som är rädda och vill inte ta skiten själv. Dem har dåligt samvete och önskar och förbannar sig själv att dem måste våga. Men deras svaga hjärta som saknar något att kämpa för står inte ut med den smärtan och klarar inte av att kämpa för något man aldrig stött på. Något som dem själva inte kan ta utan kärlekens skydd.
Om alla hade ett hjärta fyllt av kärlek och fick kämpa för att hitta den andra och även fick le varje dag. Om alla fick se ljusets skimrande ljus sträcka sig över bergens höga kanter. Se solen önska sig nytt liv. Höra vinden dra genom varje doft. Veta att världen kan leva utan sorg. Då skulle alla våga och ingen skulle lida. Men det kanske bara är önsketänkande.
Musiken som alla spelar. Naturens vilda språng. En berättelses första steg. Den ensamma tårens sorg. En vandrares önska. Ett minne fyllt med längtan. Ett leendes glömda spår. Kärlekens vilda rytm lever inom varje person. Lever djupt inombords. Vaknar varje dag du öppnar dina ögon. Den fortsätter söka efter den sista biten. Fortsätter lyssna till regnet som kanske har en tår fyllt med sorgens längtan. Varje natt den somnar med månens vakande öga. Åren som går och längtan lika stark. Sorgen har växt, längtan har blivit mer smärtsam. Månen söker över himlen. Regnet faller med ett litet hopp av tro. Vinden söker mellan trädens hemligheter. Endast ödet kan hjälpa.
Ser du någon djupt in i ögonen för första gången och känner en gnista vakna djupt inom dig. En gnista som fyller dig med en ström av värme. En gnista som ger dig ett leende. Den väcker dina djupa tankar och öppnar den stängda dörren du aldrig vågat gå igenom. Du känner ditt hjärta ta ett skutt och fortsätta slå med mer kraft. Du känner pulsen gå genom din kropp och tillbaka till ditt hjärta. Du ser med nya ögon en person med dem vackraste ögonen. Dina ben viker sig, men än står du. Hoppet inom dig stiger i takt med sekundernas stilla visa. Tiden har stannat och allt annat omkring existerar inte längre. Det enda du ser och känner är en känsla du aldrig visste du hade inom dig. En känsla som bara du kan känna och ingen kan förklara. Du vet redan vid första sekunden att du kan lita fullt ut på denna personen. Du känner att h*n är den rätta genom första blick. En blick med hopp och en djup kärleks rytm.
Om du en dag känner detta, med en blick även om det är en kompis eller bekant som du har träffat många gånger och umgåtts så kan denna blicken komma och endast då vet du att detta är den rätta för dig och kärleken ni har kommer aldrig slockna. En känsla du aldrig kommer vilja glömma.
Jag kan säga att jag vet att det finns en för alla, det svåra är bara att hitta varandra. Det är nog det svåraste här i världen att kunna lyssna till sitt hjärta och följa den rätta vägen. För man vet aldrig när man träffar den rätta. När man träffar den rätta så det enda som betyder något är det ögonblicket och allt man säger. Man tänker inte, utan lyssnar endast till sitt hjärta och säger exakt det man vill säga. Många tycker att utseendet betyder något, men helt ärligt så är det det som betyder minst. Man blir inte kär i utseendet, det man blir kär i är ens personlighet. Ens själ är det viktigaste som betyder något. Inombords är varenda människa vacker och när man blir kär i någon tycker man den personen är vacker precis som h*n är.
Det finns de som inte hinner hitta den rätta och/eller dem som inte står ut med smärtan inombords. De som inte har styrkan att klara av det hinder som finns. De som gråter varje dag och skriker ut sin smärta utan att någon hör, en smärta som lever inom varje människa. En psykisk smärta som är värre än det fysiska. De finns dem som tar steget ut över kanten på ett hus, de vill falla och sluta känna det de känner. De vill inte gråta varje dag. Det finns även dem som inte har det stödet dem behöver hemma från sina föräldrar. Har man inte stödet från dem så är den smärtan ännu mer olidlig. En smärta som river en isär inombords, något man inte kan bli av med. Dem människorna kan även dem ta sitt liv eller till och med dra ut smärtan över andra. De finns dem som mår sämre av att veta att det är någon som har tagit det fallet, det finns även dem som skulle vilja byta med dem.
Det finns en kärlek där man älskar någon som man endast har sett på bilder och filmer. Jag tror på att det går att älska någon man inte har träffat. När det är kärlek så är allt möjligt. Man drömmer om denna personen och lever då ett liv inombords i sina tankar. Det enda problemet är att man lever så djupt inom sig själv att man hänger inte med i livet. Livet det fortsätter och där står man kvar på samma plats utan att veta var man är utan en bild i sina minnen av någon man vill träffa, någon som man inte vet var denna personen är. Man vågar inte ta sina egna steg, utan letar efter redan upptrampade stigar för att slippa vakna ur sin egna dröm. Det enda man måste göra är att träffa den personen så att h*n också kan se dig. Endast så kan man också vet för säkert om det man kände fortfarande är där och att detta är den rätta. Men kommer man våga göra sig en egen stig? Hur vet man om inte kärleken lurar en? Det man måste göra är att känna efter djupt inombords och utan att tveka gärna prata med någon, endast då vet du om det är den personen du gråter för. Endast då när du har funnit dig själv i dina djupa tankar som är fyllda av frågor utan svar kan du följa din egna stig genom den djupa skogen och ut i världen. Då kan du finna det du söker, du måste lita på dig själv. Jag säger inte att detta är det lättaste att göra, för det är en av det svåraste sakerna men också det först steget i ens liv. Man måste öppna sina ögon.
I mitt liv har jag saknat det alla saknar. Känslan att bli älskad och att älska. Känslan att veta att allt kommer bli bra. Att veta att där man står nu finns det inget att vara rädd för. Det enda som kan existerar är kärleken man har bundit samman tillsammans. Det jag längtar efter att känna, sagan jag vill ska vara sann. Det man hörde som liten vill jag leva i. Jag har hoppats och haft en tro på att världen kan bli en saga som vaknar ur en dröm. Men än så har detta inte hänt. Hoten fortsätter begrava mina tankar. Jag gör allt jag kan för att hjälpa och försöker vara den pålitliga kompisen som finns där för alla när dem behöver mig. Jag försöker hjälpa dem med sina frågor om kärleken som ger dem tårar. Jag försöker le varje dag så att dem slipper bry sig om mig. Men jag kan inte stå ut. Luften jag försöker andas räcker inte till. Jag är en av dem som inte orkar mer. Hellre vill jag vara den som känner den fysiska smärtan och slippa känna den olidliga psykiska. Hoppet som jag vill att alla ska ha om att kärleken existerar, tyvärr så känner jag inte den själv. Om jag hade kunnat så skulle jag önska mig att få känna all smärta som alla i hela världen gör, bara för att alla andra ska slippa det. Jag drömmer varje dag om en bättre värld. En dröm som vandrar likt en vacker sång. Jag har fått en sådan vacker smärtsam känsla mot en person som betyder mycket för mig som jag inte ens har träffat. Ett hopp om att kanske en dag kan bli min dag. Men min tro börjar försvinna.. Mitt hjärta letar en, månen lyser varje natt för allas försvunna kärlek. Vinden söker mellan hemligheterna hos de djupaste skogarna. Men kommer ödet vilja att jag ska få det liv jag önskar? Den frågan som många vill ha svar på. Den frågan som säkert har ett vackert svar. Ett svar om att en dag kommer du finna den rätta, men när vet ingen svaret på. Livet är svårt och det enda stödet jag har är från några få vänner som jag älskar väldigt djupt. Men det stödet jag saknar hos mina föräldrar försvann när deras egna hopp slocknade. Jag drömmer även om steget ut från taket på ett hus. Jag önskar att ingen gör det, men för mig själv så önskar jag mig döden. Slippa hamna där i mellan och känna att jag gör fel. Samtidigt som jag inte kan blunda för problemen utan skuldkänslor att jag inte finns där.
Jag själv vet inte vad jag ska göra med mitt liv.
Jag saknar glädjen och kärleken som låter mig lida.
Mina tårar faller varje dag och natt.
Himlen jag ser upp till ger mig tröst samtidigt som den ger mig rädsla och smärta.
Jag kan inte rädda mig själv, men jag önskar ni kan försöka rädda er själva.
Lyssna till ditt hjärta!
