Demand! :)

View all Tokio Hotel tour dates

Orden och meningarna = kär

Svåra meningar som aldrig går att formulera på det rätta sättet.
Sättet man vill ha det sagt på känns endast rätt i sina tankar.
När orden väl är nerskrivna inser man att det finns så mycket mer att säga och på ett speciellt sätt.
Mina tankar kan vara udda, men även väldigt känsliga.
Ville skicka, men kunde inte.
Ett stopp som jag samtidigt lyssnar på och som jag inte ens vill lyssna på..
Finns ingen förklaring på hur det känns.
Men jag vet en sak och det är att jag är kär..

"Jag försöker säga något som jag inte vet hur jag ska formulera det. Finns inga ord för hur starka känslor jag har för dig. Men vill också fråga hur du känner men vet inte om jag vågar. Älskar dig, vill höra om du älskar mig..? En djup fråga, men ett svar som är nyckeln till den stängda dörren inom mig som behöver öppnas för att jag ska våga. Snälla gå inte än. Ville inte det. Men skulle jag säga det hade jag fått skuldkänslor som jag aldrig skulle vilja bära. Vill inte göra dig besviken och ledsen. Det enda jag vill är att du ska veta att du betyder mycket för mig. Vill vara dig nära och att du ska veta att jag alltid finns. Vill inte förlora tid och jag just nu känner jag mig väldigt ensam.. Allt detta begravt inom mig, men inget mod att säga det till dig. Började skriva på en massa saker innan detta. Meningar som sedan blev utsuddade och ord som kändes formulerade på fel sätt. Jag kommer aldrig kunna förklara, men vill att du ska försöka förstå om du bara visste.."

Lilla Fågel..

En sak som jag aldrig ville tro..

Varför ska det hända just mig?..

Känner hans fjädrar mellan mina fingrar fladdra.

Ser han blinka långsamt men säkert.

Känner hans näbb mot min hud.

Vet att han saknar att kunna flyga..

Faller vid varje försök.

Kämpar hela dagen.

Sover på natten men med hopp.

Nästa dag sover han i min hand som igår.

Mjukt men säkert tar han det lugnt.

Glansen som är kvar i hans ögon.

Lämnar han för en stund i sin filt..

Nästa sekund kommer Julia över och säger att han håller på att dö.

Hon berättar att han höll på att försöka flyga och sedan låg han bara där och sprattlade med benen..

Som en chock ser jag han ligga på sidan på filten..

Tårar som börjar stiga i mina ögon.

Kan inte prata..

Tar han i min hand förtvivlad och går mot fritids med Erica bredvid..

På vägen känner jag att han slutar röra på sig.

Hans ögon slutar blinka..

En sista gång tar han ett djupt andetag från den friska luften.

Sedan blir han så stel.

Inga rörelser..

En tom blick riktat mot ett håll..

Kan inte andas..

Känner mig så misslyckad.

Känns som om allt är mitt fel..

Varför han också.. 

Det är inte rättvist.

Hatar livet..

Vill inte alla ska dö..

Lämnar han i skogen..

Värmen i min hand från hans kropp lämnar spår.

Minnena när han flaxade och hans tappra försök lever kvar.

Sorgen stiger..

Saknaden jag har.

Ville inte..

Men livet vill aldrig följa den vägen jag går..

Jag kommer aldrig glömma honom.

Den tappra Grönsångaren med hoppet inom sig.

Hans sång lever i den vilda vinden..

Förlåt mig..

Saknar dig <3

R.I.P. Lilla Fågel

Fågel - Grönsångare

Hej hej alla läsare!

Igår hittade jag en liten fågel när jag var ute och red, kunde ju inte låta den typ ramla omkull där vid varje vingtag.
Den kan nämligen inte flyga.
Såg senare att den har ett stort sår som ett bitmärke på högerving fäste.
Tror det är en grönsångare och lägger då ut en bild på en grönsångare.
Har gett den fri tillgång till vatten, men fattas bara insekter :O
Har skrivit ett mail till Svenska Djurskyddsföreningen men har inte fått ett svar ännu :(
Känner mig lite stressad.
Kan inte ha den på rummet en natt till då Julia inte vet om hon är allergisk mot den och sen så kan jag ju inte släppa ut den då den är ett lätt byte...

Stackarn.. <3

Kommentera gärna.
Puss puss på er och ha det bäst!

Mr Swingking!

Denna dagen har varit väldigt seg med matte och tråkiga nyheter.

Engelskan var bara långtråkig som fasen och sen att man får reda på att man har stalltjänst...

Fast när man inte är med på det så går det bara inte.

Men senare efter allt och en förvirrande sak att gympan försvann :O

Ingen aning om jag gick fel eller så..

Men men jag blev väldigt glad när jag såg att Karro ville att jag skulle rida Kingen :)

Åkte till stallet fullt redo och rd ut en sväng i skogen.

Han var hur mysig som helst.

Stegen långa och mjuka.

Det enda jag gjorde var att ha roligt och mysigt.

Medan jag red så sjöng jag så fult hela tiden haha^^

Kingen skämdes bort rätt mycket med beröm hela tiden.

Sen svängde vi in på kosntiga stigar lite här och var :P

Mitt i skogen gick vi under grenar och jag har bara saknat att göra detta så jag satt och log hela turen! :D

Imorgon och på söndag ska jag rida han också ;) 

Allt för den härliga Kingen och för att ha lika roligt igen!

Ha det bäst alla!!!

Puss o kram <3

Skolprojekt!

Detta är ett projekt som jag och Erica håller på med i skolan.

Det är för gymnasieelever endast.

Vi skulle bli väldigt glad om ni skulle kunna ta er tid att svara på några frågor ;)

Tack på förhand :D


http://www.enkät.se/surveyStart.php?pid=2929&mpid=cb639848cc26dd61dcdf03e2736fcbda

Bara om..

Allt jag vill är att visa världen sin vackra sida.

Alla kan ge kärlek och se med andra ögon.

Som små lyssnar vi på sagor från världens alla hörn.

Med åren så fylls vi av sorg och hat.

Men någonstans inom oss alla finns sagorna kvar.

Jag tror alla har den saknaden och hoppet om ett liv som en saga.

Jag vill skapa en saga i min värld.

Dansa genom vinden och på toppet av ett berg.

Andas medan man håller varandras händer.

Springa genom alla skogens stigar.

Se alla le och endast känna glädje tårar.

Vill att alla familjer kan ge en kram varje dag.

Slippa höra de rädda skriken och hatet som är omkring oss nu.

Vill slippa stå i skuggan.

Försöker tränga mig fram genom träsket.

Grenarna river och sagan försvinner.

Tornet man som liten trodde fanns är nu endast ett fängslande minne.

Mina tårar rinner varje dag av flera skäl.

Jag söker efter kärleken.

Men samtidigt är det nog fel att påminna sig själv varje dag att det finns ingen som kan beskydda en.

Ingen som håller en varm om natten.

Inga lovord om att alltid finnas där.

Det jag har är vänner som jag inte kan träffa.

En familj som börjar rasa ihop.

Skärvor jag förtvivlat försöker samla men endast lämnar små sår överallt.

Blodet som kommer krypande.

Droppar genom alla mina vägar.

Tårar som skymmer min syn.

Känslor jag inte trodde jag hade delar mitt hjärta.

Vill skydda alla jag känner.

Vill skada mig själv i deras ställe.

Vill få ett slut.

Solen går upp varje dag och lyser upp en värld full av sorg.

Vid visa små hörn lever kärleken som lyckats finna sin stig.

Varje dag går solen ner och lämnar världen åt mörkrets kalla omfamning.

Mörker som man borde längta till men är istället rädd för.

Varje gång regnet faller, sitter någon ensam.

Varje gång regnet slutar falla lämnar den en blöt värld åt att torka utan värme.

Den sista lågan inom alla våra hjärtan är lågan man borde hålla vid liv.

Ge den syre och ge den hopp.

Men inom oss faller strömmen och släcker den.

Ingen borde ge upp för det dem vill i livet.

Ingen borde stanna kvar på ett ställe och försöka göra något dem tror kommer gå.

För om man ska kunna leva av glädje ska man gå.

Gå dit man vill och göra det man vill

Man ska utnyttja tiden man har fått.

Man ska se med sina egna ögon.

Springa genom staden och fram till den väg man vill följa.

Strunta i vad andra tycker.

Vad gör det om man skämmer ut sig?

Kanske det är då ens sanna kärlek kan se en.

Kanske det är endast då man kan sticka ut vara sig själv.

Man borde satsa..

Jag säger inte att jag är den som kan springa och skrika ut min klagan.

Utan jag är nog den rädda sorten.

Jag gräver ner mig själv i mina egna plågor.

Jag ser mina tårars spegelbilder.

Jag lever på mina drömmar.

Gråter av mina minnen och tar en tom stig utan slut.

Jag vet att nog en dag kommer mitt liv sluta tidigare om inte..

Endast en person kan rädda en annan från sig själv.

Att drömma om det och förlora den viktiga personen om igen skadar djupt.

Men om den vackra dagen kommer och den personen står framför en med den speciella blicken.

Kanske man kan tänka om då.

Jag vet att det kan jag.

Mina skador jag har gjort och mina sorger är mitt problem.

Men jag vet att jag glömma allt bara om..

Längtan är svårt att bära, men var dag måste man längta för att kunna ha hopp.