Börjar tröttna

Jag börjar tröttna rätt hårt...

Vet inte vart jag ska börja..
Jag är gravid och hormonerna är överallt i min kropp.
Jag är tröttare, känsligare och så mycket lättare att göra arg osv..
Vi letar ett nytt hem och har inte mycket tid kvar, det är inte lätt och jo visst jag är van, men då var jag den som inte behövde oroa mig på detta viset.
Vi letar och har vissa alternativ, men varje alternativ har en nackdel.
Jag har djur, djur som jag måste tänka på och oavsett hur lätt det är för andra att säga att du kan göra dig av med dem har så fel. Tänk dig att du har ett barn, skulle du då göra dig av med ditt egna barn pga lite bekymmer? Om man har hjärta så gör man inte det och även om folk har svårt att förstå att mina djur är en del av familjen så borde ni någon gång av alla gånger få förståelse över att det är så jag känner för dem.
Därför kan jag inte ta första bästa lägenhet då jag behöver mer plats, det är svårt att hitta en 3:a som ligger inom vår budget och vi kan inte ta något mindre och hoppas på att hitta nåt sen med barn påväg.
Många kan tro att det bara är att välja ett ställe sådär, men tyvärr det är väldigt mycket mer att tänka på..

Sen vill jag att alla bara kan låta en vara, det hjälper inte att lägga sig i och bete sig som att man vet allt trots att man inte har samma erfarenhet som jag, det är även mitt problem och inte någon annans. Sen även om vissa inte vill tro det, men vi tänker mer på barnet än vad någon annan tror. Vi behöver ingen påminnelse och jag som mamma som bär på barnet i magen, varför skulle jag inte vilja det bästa för min dotter.?

Alla frågor jag får nu för tiden och den enda berättelsen efter den andra om hur mitt liv har varit. För det första är det inget mer jag vill bekymra mig om än det jag redan har.
Jag har flyttat mycket med min familj innan och det betyder inte att mina föräldrar har gjort ett hemskt val, det har vart bra. Hade inte dem flyttat hade jag inte fått den upplevelsen och äventyret eller vad man nu vill kalla det. Jag hade stått kvar på samma ställe och inte vågat mig ut i världen, men nu tack vare alla flytt vill jag ut i världen och leta efter ett perfekt ställe som kommer tids nog och tack vare all flytt träffa jag även den viktigaste människan på denna jorden - min kille som nu ska bli pappa. Mitt liv har fått många olika starter med nya tag och det har jag behövt.
Mina föräldrar är dem bästa jag kunnat önska mig.
Alla problem som vänner fått höra har inget att göra med min lycka. Min pappa må vara sjuk men han vet om det och gör vad han kan, det är inte mycket han kan göra, men trots sin situation har han vart en härlig pappa med mycket glädje som gärna vill dela med sig. Han har fått stå ut med mycket av mina tonårsbeteenden och jag har verkligen inte varit lätt, men det har verkligen inte vart hans fel. Det är tack vare både honom och min mamma som jag står på mina egna ben idag. Det är tack vare dem som jag lever och har mina djur som jag älskar. Det är tack vare dem jag inte har råkat i trubbel. Det har vart regler men en vild människa som jag har helt klart behövt det.

Så allt snack om hur dåliga föräldrar jag har drivit mig till vansinne nu, vem gav er tillåtelse att yttra er om mitt liv så som ni ser det och vem gav er rätt att tycka så illa om några som jag håller så kärt. Varför tror ni det skulle hjälpa mig?
Det är det mest hemska ni kan göra..
Ni kan hata så gott som ni vill men att säga det rakt upp i mitt ansikte är fegt och förjävligt..
Ni har aldrig vart i mina skor och den dagen ni har det kommer ni förstå.
Så jag vet att vad jag än säger kommer ni inte ändra er och det vet jag.
Men om ni vill hjälpa mig borde ni försöka sätta er i min sits och förstå.
Ha förståelse och lägg er inte i mina val. Försök inte ändra på något jag väljer att göra..

Med all graviditet och flytt just nu orkar jag bara inte med annat och speciellt inte saker jag måste upprepa. Och det var nog allt..

Utan dig finns jag inte

Ett svagt ljus skimrar starkare genom mörkret. 

Där en ängel vackrare än allt..

Droppar av is speglar hans ljus..

Han ser på mig med sina söta ögon som genomskådar min vägg ifrån det yttre.

Med ett leende drar han fram mig i ljuset och ger mig stöd för mina svaga ben.

Hur kan nåt så fint upptäcka mig och le...?

Alla mina tankar kretsar över hur perfekt han är med alla sina "skavanker" som identifierar honom..

En perfekt levande varelse, med ett hjärta djupare och större än man kan föreställa sig.

Ljuset omringar mig när han omfamnar mig.

En lång, varm och lycklig kram sprider energi genom mina ådror.

Ett liv för bra för att vara sant.

Vid första anblick med den vackra ängel tappade jag allt förstånd.

Jag har nåt att leva för..

Tillsammans tar vi oss igenom berg och hav.

Tillsammans ser vi världen från ett annat moln vilandes över kärlek.

Jag vill ge han allt men ändå är det han som ger mig allt..

Vill ta hand honom men han är den som tröstar och styrker mig genom allt.

Det enda jag verkligen lyckas ge honom som en tröst för allt annat är kärlek.

Hade han inte landat bland mitt mörker hade jag grävt mig djupare ner i sanden.

Utan honom hade det inte funnits mycket kvar av mig.

Min själ hade varit riven i små bitar och för varje bit uppsatt på varje träd jag passerade på min stig..

Jag hade fått samma hinder som med dig, men utan dig hade jag fallit djupare i fällorna under..

Du bara kom.. Du kom med ljuset jag nästan hade förträngt existerade.

Du lös upp min kropp och kastade mig över varje fälla som hinder.

En ängel läkte mitt hjärta och själ och som öppnade en ny dörr att tömma ut mina problem bit för bit.

En ängel jag länge vetat till, men aldrig riktigt fått den blicken ifrån.

Den blicken jag länge drömt om... Kärlek, åtrå, omtänksamhet och oro.. Allt det man bara kan önska..

Jag älskar dig och bara så du vet min ängel, utan dig finns jag inte.

Men du är här nu med änglavingar och gömmer mig i din värme, under dina fjädrar..

Finns inga ord för hur mycket jag älskar dig.. Jag älskar dig...

Ett ord - Kärlek..

Väntat så länge på denna tid som jag nu fått uppleva.
En tid som kommer fortsätta i en evighet..
En evighet utan slut med oändlighetens himmel och sol..

En kärlek jag aldrig kommer vända ryggen till.

Med tårar i ögonen kan jag lova att allt kommer av glädje!
Jag ser dig genom mina glittrande ögon..
Vill omfamna dig för varje sekund som går..
Vill dra mina fingrar genom ditt hår medan du vilar på mitt bröst.
Vill smeka dina kinder och följa formen på din kropp.

Jag älskar allt med dig!
Jag älskar alla dina olika uttryck, hur du rör dig när du går och jag älskar hur du vänder på dina händer i morgonljusets skimmer..
Jag älskar ditt leende som får mig att smälta ända ner till tårna.
Jag älskar din röst som får mig att drömma om vår framtid tillsammans.

Du har aldrig gjort mig riktigt ledsen, du har aldrig sårat mig så djupt vid varje barnslig grej jag bara måste fråga och vara osäker på.. Jag är inte van vid den kärleken du ger mig..
Den känns overklig, som om jag lever i en dröm..
Du vänder inte ryggen till mig när jag blir svag. Du är där och lyfter upp mig på mitt blåa moln igen..
Du är min styrka, den enda jag vill ge mitt allt till och känna mig levande med!

Jag saknar att vara i din varma famn och skratta åt dina dåliga skämt..
Saknar dig bara mer ju längre bort du kommer..
Jag saknar dina smiley gropar när du ler, dina manliga leende ögon och saknar att höra hur du andas vid varje andetag..
Kommer sakna dig varje natt.. varje dag.. varje dygn... varje timme... varje minut och varje sekund....
Kommer sakna att lyssna på ditt hjärtas dunkande slag..

(Jag vet att du är den rätta för mig om inte allt för bra)..

Du ger mig fjärilar som lyfter mitt hjärta varje gång du rör mig, ser på mig och ler på det viset bara du kan.

Det är du som gör att jag fungerar, du som ger mig livsglädjen tillbaka och du som finns för mig..
Det är bara du som förgyller mina dagar, gör så att jag känner mig speciell..
Utan dig skulle inte mitt hjärta orka fortsätta och utan mitt hjärta skulle jag långsamt förtvina..
Men här är du! Den enda som betyder så mycket för mig, den enda jag vill dela allt med!

Med bara dig ska jag dansa i den vackra snön under decembers kalla men vackra stjärnhimmel!
Med bara dig ska jag glittra ikapp med all julpynt som fascinerar mig!

Bara du kan släcka den stora elden inom mig, för det var du som tände på den lilla glöden som fanns kvar. Du gav det hopplösa inom mig mera hopp..
Du har gett mig liv och bara du kan ta det tillbaka..

Jag älskar dig oändligt mycket mitt hjärta!
Jag finns för dig för alltid som du finns för mig..
Det finns bara en på miljonen och du finns hos mig..
Du är den starkaste stjärnan som lyser med kärlek större än universum själv.
Jag är din för evigt mitt allt, mitt liv, din, bara din älskling..

Saknar dig..

Min älskade skyddsängel 

25/11-09/12 

2014

Mistakes after mistakes..

Living to find the love that's long gone..

Whats the point to try to reach for something or someone that's just going to let you down..

Where's my truth to believe..?

Where's my life to long for..?

No trust I want to believe deep in my bones, not anymore. Don't want to feel the pain almost tear my heart out..

Why did I go back to that someone with a trust so deep that I could'nt reach it my self.. Insted I fall to the ground and let the fear, pain, anger and my tears feed om my mistake...

Now I feel more emptier than before if eaven possibel.. 

IF there is someone out there for me..., well my heart does not feel like a heart anymore.. It's to broken... I don't know how much I can take and I do know that I usually do the biggest mistakes..

And I guess that's mostly how my life will be..

Just so dark and lonely..

Scared to take another chance..

Frightened to get up from bed every day..

And just seeing the worst in everything and on everyone..

Not living my life like a should to..

Why does my feelings eaven bother to let me feel..?

My future seems to be like a torture, as cold as the snow on a inicents soul...

Musse

A green meadow with a summer fragrance live in my memory...
The sun's shining rays that gave me the heat is too vivid in my memory...
Your beautiful eyes with the profound truth is a thing I want to be reality again...

I miss your energy spread in the wind at midday...
I miss your mystical love that reminded me of midnight on the sea...
I miss stroking your fur... so soft...
I miss seeing you, every day, every moring, every evening and every night...
I miss seeing the light from the moon to rest on your back
...and now I do not know if I can be me again...

when you died, took your soul, my heart and left a burning hole that screams your name every time I close my eyes...

but I'm fine, because I know you have it good up there with the rest of our family...
I know you'll take care of each other and spread the love in the air over and over again...

but it hurts so much 

it was so not your turn


I love you Mickey, you are my hero of the reality

Inbokad..

Vad är ett förhållande när man inte kan få svar när man behöver få höra ett ord..?
Vad är man för den andra när man måste bokas in för att kunna träffas..?
Vad ska allt betyda..?
Varför tror han att allt är bra så länge det görs på hans sätt..?
Varför förstår han inte att jag står här med tårar inombords som syra som fräter mig till smulor..?
Kan han inte se att jag inte känner mig speciell nånstans i hans ögon..?
Varje dag försöker jag synas för honom.. varje dag ett försök förgäves..

Varför ska jag ens behöva göra nåt för att existera..?

Känner mig ensam i vårt förhållande..
Känner mig förlorad i mitt liv..
Känner mig tom på blod då orken verkar rinna ur mig..

Jag försöker förstå, men finner inget svar..

Jag kastar nog bara sand och inget guld..
Jag faller på sten och inte vatten..
Jag sjunker istället för att flyta..
Jag försöker sikta men missar varje gång..
Försöker stå rakt men snubblar vid varje steg..

"no big deal"-

Försöker intala mig nåt jag vet inte är sant..
Trycker i mig mat för att klara mig förbi alla dagar som går..
Klistrat fast ett leende bland mina vänner för att slippa säga att jag inte mår så bra..

Försöker visa honom hur jag känner..
Jag är dryg för att visa att han gjort fel..
Han märker inget som ändå är så tydligt..

Inget jag säger betyder ingenting..
Allt jag vill kommer aldrig dyka upp..
Det jag önskar mig sträcker sig längre ifrån mig..

Vad är ett förhållande när man fångas som en sten i en påse..
Inget mer solljus för mig, aldrig mer får jag välja på egen hand...
Fångad i mitt hjärta och vet inte hur jag vill ha det längre..

Finns det någon möjlighet för mig att bli lycklig ändå..

För mitt hjärta säger "love to him anyways.."

..men är ju tydligen dissad forever...

inte igen..

Hur ska man må..?
Vad finns kvar att känna mer än tomheten..?
Vad är man för en annan..?
Varför tillåter man sig själv att bli sårad..?
Finns det ens nåt som stannar som det var..?

Vart är jag..?

Känner mig trött, mitt hjärta gör ont..
Känner mig tom och bär på en inre röst som ropar på hjälp..
Försöker förstå allt på ett annat sätt.. men på vilket sätt kan det bli bättre..
Lämnad återigen utan ord..
Känner mig osynlig på många vis..
Vet inte om jag orkar med mig själv mer..?

Om jag gjort nåt så säg det..
Om jag inte är tillräcklig, säg det med..
Om du inte vill veta av mig mer, stäng mig inte ute på detta viset, säg det bara och lämna mig med sanningen än att dra ut på en lögn..

Allt känns som en lögn så som det är nu..

För jag försöker finnas för dig, men inget får jag tillbaka..

Utan något tillbaka förtvinar jag här och nu..

Känslor.. är tunga att bära i ett tillstånd som denna..

Vill inte känna mig nedtryckt och glömd av nån jag älskar..

...inte igen...

..smärtan djupare än kniven..

Blod..
Rinnande, tjockt blod stiger ur hennes mun..
Tårar faller längs hennes kinder..
Ett fastklistrat minne framför hennes sorgsna blick..
Ett minne hon helst inte vill veta av..
Hon försöker få luft medan hennes blod fyller upp hennes hals..

Liggandes på marken över den vita kalla snön har hon blivit lämnad för att dö med sorg..
Ett grymt mord som fyller en annan person med glädje..

..medan hon kämpar för sitt liv försöker hon också få liv i sin lilla pojke..
Ett oskyldigt barn vars hjärta var fyllt med färgglada drömmar..
Ett liv som förtjänar bättre än det han fick..

Hon kramar om sin döda 4 åriga son.. Blodet täcker hans kropp och hennes tårar reflekterar allt hon tror hon kunde gjort annorlunda för att undvika denna dag..

Smärtan som sätter hela hennes kropp i kramp är inget emot hennes hjärta som både rivs och slits i sönder åt flera olika håll..

Hon vill inte mer och hon vill inte minnas mer hur hennes pojke skrek ut sitt liv framför hennes ögon..

..smärtan djupare än kniven..

Sakta rinner hennes liv ur henne..
Sakta sjunker hon ihop mer..


Senare samma dag hittas mamman död bredvid sin son med beskyddande armar om honom i ett sista försök...

...

Ett stjärnfall

Stjärnor faller och månen lyser..
Bakom dessa stjärnor finns nåt oändligt men mörkt utan vägar att välja..

I mitt hjärta är allt lika mörkt och oändligt utan vägar att välja mellan. Väljer jag ett håll är det som händer en överraskning..
Men i mitt mörker jag bär finns de små ljusglimten som skiner starkt inom mig och ger mig hopp och personlighet..

Att hålla fast vid ljusen är svårt när nån glimt ibland faller för en annans önskan... En bit av mig faller varje gång.. Mer mörker, mer tårar och mindre jag..

Vart är jag påväg?..
Hur ska jag kunna se utan mina stjärnor..?
Hur ska jag kunna leva utan en bro att hålla fast vid..?

Svaret finns nog i min önskan..

Den enda stjärnan som kan ge mig min önskan är mig själv..
Släpper jag allt och slutar att försöka se, så faller jag..
Ett oändligt fall utan luft att andas.. men åtminstone så blir min röst hörd inom mig..
Min egna röst jag länge ignorerat, med ord jag aldrig velat höra..
sanningen...



Den sista stjärnan att falla med ett tomt hjärta, när det ännu fanns liv inom dess mörker..

Ett tomrum bredvid

En tjej liggandes i sin mjuka bädd med tom blick..
Liggandes alldeles stilla utan några ord att forma i sina tankar..
Livets lina skuggas över hennes hjärtkrossande tårar..

Hon har försökt att inte vara desperat eller för mycket..
men allt är ett misslyckande..

Kärleken ska finnas där för en och vara förevigt..
Vart är då hennes glädje?..
Vart är han som betyder mest för henne..?

Hon ligger ensam i ett rum fyllt med mörker och endast hennes tårar är det som lägger ett blänkande ljus i hennes tomma ögon..

Kärleken bara några km därifrån ute med en annan mitt i natten skrattandes och vem mer än stjärnorna vet vad som händer...

Livets långsamma sekunder passerar..

Hon hoppas hon är paranoid, men hennes hjärta kväver hennes blod..
Vad ska hon tro när inte ens hon är prioriterad i hans ögon..?
Ska hon känna sig säker?..
Ska hon lita på att hon betyder något trots allt..?
Ska hon känna sig älskad av han som inte visar det tillräckligt..?
Hon är vilsen och vet inte vart hon ska samla sina slamsor..
I hennes ögon finns inget mer än sorgen som rivit i hennes själ och hjärta..

Liggandes i sin säng.. väntar på något hon inte vet vad, på något hon inte vet om hon vågar möta.. En ilska uppkommer som hon kastar omkring sig..
Hon är endast arg på sig själv och sitt hjärtas val och börjar betvivla..
Hon vill inte..
men hon vet inte..
vad som...
händer...

Miss you

Where do I begin..?
I saw you
Now I can't forget about you..

What to do now?..
Well I don't know..
I guess I wait here on my own.. for you..

Maybe you have the same feeling..
Maybe you know what to do..
But how would I know?..
Well I don't..


Catch my fire!
Let me comfort your heart with my heat..
Follow me when you lost..
I be here for you…

Without you I'm nothing at all..
Without you I can barely hear my heart..

Let me hold you in a deep hug, I miss you..

Ask.fm

Önskar..

Problem..
"En rädsla som stoppade ens rörelser..
Hjärtat slog tusen gånger mer och en stöt flödade genom alla ådror..
En brännande känsla som gick uppifrån, ner och runt på samma gång..
Livet passerade framför mina ögon..
Illamåendet kröp fram och sakta avtog.."

Forsande tårar med en skakande kropp sittandes på en stol i ett avlägset rum..
Vill inte veta av, vill inte tro och mest av allt önskar det aldrig hände..

Love..

In my arms I feel you..

In my dreams you are next to me..

When I reach for you, you are too far away..

I remember you like you were standing right in front of me..

My feelings for you is too far away to touch you..

All my dreams is my reality for know on..

All my love to you I am carrying around with me..

Maybe one day I can give you the half of my heart..

My blood stops every time my tears burst out..

Just because of a unrequited love..

Please find me…, listen through the wind..

I am somewhere waiting for you..

Trying to understand why I can not find you..

Believe me, my life is upside down and although I try to look through everything that passes my path, after you..

My feelings - rollercoaster

Mina punkter sneddar vidare mot skuggan en åt gången..

Ljuset jag lekte i drog iväg mot horisonten, bortom räckhåll.. igen..

Jag lovar jag försökte ge dig ett leende, jag försökte hålla fast med darrande händer..

Jag ville uppmuntra, men samtidigt så kan jag inte tvinga mig på..

Höll mitt avstånd, men försökte hjälpa dig..

Tillbaka fick jag hjärtskärande ord.. 

Det du sa oroa mig djupt..

Jag förstår varför, men säg mig ändå varför du inte försökte se upp..?

Jag finns för dig oavsett vad vännen min.

men om tårarna faller, våga vända dig till tröst..

Vill inte se dig skadad mer, vill inte se dig nära döden igen..

Varje gång något händer, även om det är något litet, jag blir rädd.., för dig..

Jag tar emot dina hårda ord när sorgen stiger över ditt hjärta..

Jag ber dig bara att bry dig om dig själv..

------------------

Trots allt det så finns det annat som biter mig i hjärtats kämpande muskler..
Jag vet att jag fortfarande är som jag brukar ett kämpande skal utan öron för min egen själ.
Ett liv utan det minsta lilla tro på hopp..
Men att leva med en förvriden hjärna som hör minsta lilla förändring..
och med känslor som jag känner på sig minsta lilla..
Jag lever i en skål med tv-skärmar omkring mig..
Försöker slå in andra synpunkter till mitt sätt att se på allt..
Men med starka känslor sitter jag fast..

Jag önska jag kunde krossa rutan och ta mig ut..
Men kan inte ändra på mig själv..
Jag är den personen med en känslig personlighet,..
Kan önska att jag var någon annan, men tyvärr är jag bara jag,.

Mina sår förblir upprivna från tid till tid..
Jag drunknar i mina egna tårar..
och hjärtat skaver i mitt bröst..
men det är mitt liv.
Ibland får jag en ljusglimt som livas upp för stunden..

I'm so upside down..
but it's okay..

Yet to much but not always

Livet jag mindes..

En himmel så blå och skimrande som de små kristallerna.
En sol som värmde min kropp och fyllde mig med energi.
Minns alla stunder magen bubblade av skratt.
Kommer ihåg doften av all magi omkring mig.
Magi gjord av min lycka.
I min fantasi var det som att dansa runt i älvstoft som långsamt flög omkring.
Så mycket glädje att man glömde all tid och rum.
Så mycket att allt man bara kunde tänka på var sitt hjärtas kärlek.
Denna glädje gjord på kärlek till en annan själ.

Livet jag mindes.. Slingrade sig ur mellan mina fingrar..

Idag jag står jag still..
En himmel så grå och utan vind..
En molntäckande sol.. Ingen värme och ingen energi..
Endast tårar faller ner och lungorna kämpar efter luft däremellan..
All tid och rum existerade men ändå inte..
Livets alla dåliga stunder stannade upp och gnagde mig i ryggen..
Stenarnas alla vassa sidor vända uppåt mot mina bara fötter..
En kärlek utan respons..
Jag sträcker ut min hand i hopp och det jag möter är en vänd rygg..

Livets hårda stunder samlade på en plats,.
Alla dåliga minnen väcker mig mitt i natten..
Sömnen blir svår att förse sig med,.
Drömmarna förblir mardrömmar. Eller så påminner morgonen en..
Slut på mål och livslust..
Allt borta på mindre än en sekund..
Allt förvridet till inget,.

Sitter med bara knän på de vassa stenarna i ett mörkt hörn i mitt egna tomrum..
Tankar och minnen som river ens hjärta itu..
Skulle världen gå under, skulle inte en blick vändas upp..
Inte en rörelse skulle komma från min förtvinande kropp..
Smärtan för djup och utan slut..

########

Men trots allt man genomlid och fortfarande lider genom så ler man åtminstone en gång om dagen..
Kärlek från annat håll gav mig ett leende.
En värmande kram drev molnen iväg..
En förstående beröring gjorde min blick ljusare..
Än finns inte magin där..
Fortfarande finns dem stunderna jag faller igen och gråter ut mitt hjärta..
Men jag försöker hålla mig fast vid den kram jag behöver känna..
Mina drömmar är både bra och dåliga..
Minnen skaver, men de nya ställs på hyllan med..

Livet jag inte vill veta av kan jag nu stå ut med..
Många dagar, månader och kanske även år kommer det ta innan jag kanske mår bra igen och allt jag behöver är din axel att luta mot när allt blir ett helvete..

Du är min varma skinande stjärna på min natthimmel.

Tack kära du, tack för att du finns..

Orkar inte mer.

(2 oktober 2011 ) 

Stigen du gick på.
Tåren som du fångade.
Dagen du lös upp.
Ditt leende som väckte en till liv.
En dag allt borta..
Stigen förvuxen.
Tåren på golvet liggandes.
Dagen grå som aldrig förr.
Ditt leende endast i mitt minne.

Den dagen du försvann ur denna värld.
Allt som du skyddade mig från slår mig med ens.
Varför du?..
Jag vet att jag ska försöka släppa dig.
Men allt som händer.
Allt som du hjälpte mig igenom..
Klarar det inte utan dig.
Kan du se vad som händer.
Min saknad.
Längtar efter att träffa dig igen.
Känna din värme mot min kind.
Bara ha dig i min famn..
Vill inte mer..
Står inte ut med minnen och livet som fortsätter slita mig i stycken.
Kom tillbaka.
Snälla varför faaaaaaan går det aldrig.

Allt händer igen..
Samma sak varje dag.
Samma ord på olika platser..
Samma dystra jag.
Tårar jag hatar att känna..
Vänner jag älskar.
Men såren för djupa..

Förlåt, men jag orkar inte mer..
Vet inte varför jag skriver detta, mer än att jag vill skrika.
Vill att någon ska bry sig om mig.
Krama mig och aldrig släppa taget.
Vill ha min bästa syster tillbaks.
Den som jag alltid kunde lita på.

Vill inte se denna världen mer.
Vill inte vara en del av något jag hatar.
Kan inte fortsätta.
Det enda jag gör är att såra.
Står inte ut med mig själv..

Orkar inte mer.
Snälla förlåt mig...

11 september 2011

När vet man om känslan kan tala sanning?

När vet man att nu är det tid att lyssna?

Vem är jag?

Vilsen i mina tankar.

Förvirrad i mina drömmar.

Tiden den stannar..

Mina tårar faller än en gång.

Allt jag kan tänka på är du.

Ditt vackra leende ger mig hopp.

Men smärtan av att du inte är här ger mig tårar.

Saknaden av att bli älskad skär inom mig.

Det enda jag kan ge dig är min önskan.

Djupt inom dig kan du höra.

I de vilda trädens djupa viskningar finns min hemlighet.

Dina ögon får min puls att öka.

Du är den jag vill ha vid min sida.

Din röst kan ge mig spel.

Endast du kan jag drömma om.

Kan du älska mig för den jag är?

Kan du se mig genom min sorg?

Existerar jag i dina ögon?

Jag behöver svar på mina djupa klagan..

Mina drömmar ger mig mer smärta och längtan.

Du är min ängel.

Dina vingar är dem jag vill somna på varje natt.

Jag vill blunda i din famn.

Jag vill räcka till..

Vill känna att jag kan le.

Kan du lära mig lyckan?

Kan du få mig att dansa?

Hjälp mig till livet.

Du är den jag älskar. <3

...

Mörkret faller långsamt ner över de snö belagda gatorna.

En ensam tjej ute i det kalla vädret.

Stegen hon tar hörs i det knarrande snön.

Spåren hon lämnar följer en mörk gestalt i samma takt.

Tjejens blonda hår dras i den kalla vinden.

Hennes varma andetag är det enda som hörs i hennes öron.

Långsamt börjar de mjuka snöflingorna falla ner.

Där gatan svänger blev det mörkt för belysningen som annars brukar lysa var trasig.

Hennes rädsla märktes av hennes mycket snabbare steg.

Men gestalten som förföljde henne ökade sina med och var bara några 50m ifrån henne.

I mörkret gick inget att urskilja mer än det som var närmast.

Hon letade efter sin mobil som ska ligga i hennes väska.

Medan hon letade stannade hon upp.

Hennes händer darrade och försökte greppa tag i telefonen men råkade tappa den på marken.

Hon letade helt förvirrat efter den i den djupa snön.

Hennes händer blev stela av kylan och hennes rädsla ökade då hon hörde någon annans steg.

Stjärnorna som lös uppe i den kalla mörka skyn var de enda ögonen.

Parken stilla och väldigt tyst.

Inget ljus endast mörker.

Hon vänder sig om och andas tyngre.

Tårarna som börjar krypa fram gjorde det svårare att se.

Det enda hon kände när en hand tog tag i hennes hår och drog henne bakåt var rädsla.

Hon försökte skrika då personen satte sig över henne.

Men hon fick inte fram ett ord.

Paniken hon hade snörde ihop hennes hals.

Personens händer började försöka slita av henne tröjan.

Hon försökte kämpa emot, men han var för stark.

Tårarna började rinna när han började dra ner hennes byxor.

Hon slår han, men fick en smäll tillbaka.

Blodsmak gjorde henne illamående.

Hon försökte säga till personen att sluta.

Men tungan ville inte lyda..

När personen tryckte in sin del av sig i henne fick hon tillbaka orden.

Hon skrek för full hals.

Allt gjorde ont.

Personen höll för hennes mun och greppade tag om henne händer.

Hon försökte bita och sparka.

Hon grät och skrek på samma gång.

Allt hon kände sig var äcklig och förstörd.

Det enda hon ville var att komma hem och var liten än en gång.

Hon ville inte vara kvar där.

Hon ville inte leva mer.

Hon ville krama sina föräldrar och vara inne i värmen.

Hon skrek ut sin smärta.

Hon slog för allt hon var värd.

Men svaret personen gav henne var ett hårt slag mot huvudet med en sten.

Hon tystnade, med en bultande smärta såg hon ett ansikte lutande över henne som luktade sprit.

De viskande orden och det ansiktet är det sista hon hörde och såg.

Sedan blev det svart när kniven skar djupt inom henne.

Blodet rann ut ur henne ner på den kalla vita marken.

Stegen som långsamt gick därifrån.

Orden som hade viskats upprepades i den tysta natten:

Du är min..

"En liten berättelse jag kände för att skriva."

Kommer alltid minnas.

(Söndagen den 11 september 2011 tillägnat till Joe )

Du fanns där när jag behövde dig.
Du bar mig på din rygg.
Du gav mig styrka när jag var svag.
Du var en bra vän.

Jag kommer aldrig glömma din värme.
Kommer alltid minnas dina stegs vilda rytm.
Du finns inom mig i mitt hjärta för alltid.
Varje gång jag tänker på dig rinner mina tårar.
Glädjen vi delade kommer jag alltid minnas.
Tankarna från den dagen då du lyfte dina vingar kommer jag aldrig glömma.

Att släppa taget om en vän som du är svårt.
Jag är ledsen men jag kan inte släppa dig.
Ibland behöver jag minnas dig.
Behöver känna din varma tröst.

Jag saknar dig Joe <3