I can get through this hatred...

Den där skiten kan helt seriöst dra åt helvete! Jag står inte ut med allt skit som vräker ut ur mun på henne!

Helt tom i huvudet känner jag mig.. Kan bara höra och knappt se vad som händer utan att egentligen kunna göra något.. Vi letar för fullt efter en utväg som inte blir kanske ett till problem...

Alla problem är för det mesta på grund av att man inte har tillräckligt med pengar.. Just nu är jag rasande och ledsen för att mitt liv sjunker ner i massan av allt det omöjliga.. För tillfället är jag fast, men för fan, jag tänker inte låta det bli mer omöjligt än det redan är..!

Jag vill slå henne på käften, visa att dem faktiskt bär ett hjärta inom sig.. Få henne att förstå att såhär kan man inte göra mot någon levande varelse.. Hon borde tänka sig för innan hon behandlar dem jag älskar skit! Detta ska hon få sota för..

Egentligen är jag inte en sån här människa.. Vill inte.. Men att halvt förstöra liv är tillräckligt för att vända min ilska.. Vill få hem dem..

Att det ska vara så svårt..

Att det ska vara så smärtsamt..

.., men jag fixar det här...
..., något jag måste göra...

En lycklig sekund

Är så glad och lycklig!!

För stunden lever jag ikapp med ett leende och allt tack vare en gullig människa..

Ibland undrar jag var jag har varit hela livet, varför jag inte hittade dessa sötnosar som jag träffar nu innan jag blev det vrak jag är idag.
Fast vad vill känslorna en egentligen.?

Dem drar en hit och dit, stoppar ens mun full, men låter oss inte tugga färdigt innan nästa balkong stoppas in.. Det känns som att kroppen vi tror vi själva styr är ödet och känslornas territorium och inte vårt..

Just nu kan jag trots alla mina dystra inlägg och fast jag fortfarande är samma sorsna, deppiga människa, tilldela en glädje jag faktiskt bär.. Ett solsken jag vill hålla fast vid..

Jag tror på orden om att alltid finnas... Jag hoppas att för en gångs skull så finns det nåt som heter sanning.. Så många lögner, men ändå står jag här, hoppas fullt ut och litar på människan med hela mitt hjärta.

Tack för att du finns där för mig och sprider ljus på mitt liv varje dag. Du är en äkta sötnöt!

En lycklig sekund om igen låter du mig uppleva..

Det är väl bara så..

Då mitt liv gick ner ställde jag mig på kanten och bad för att jag skulle våga ta steget ut, så jag kunde slippa allt som förstörde mitt hjärta.. Istället gick tillbaka ett steg för alla mina förstående vänner. Dem lyssnade, tröstade och fanns alltid där..

Jag är en person som behöver närhet och kärlek.. Alldeles för känslig för att inte bry mig..

För en stund trodde jag att jag kunde vända ryggen till allt hat och hjärtekrossande..

Varför står jag nu vid kanten igen och tittar ut på mitt liv.. Ser alla hörn jag suttit vid och funderat på hur jag ska få slut på luft..
Sett alla mörka skepnader åter igen kasta sig över det enda lilla ljuset jag bär..

För en sekund trodde jag att jag kunde glömma allt det där och se framåt..

Nu står jag här och ser, hör och känner allt om igen.. Den lilla glimten jag har kvar försöker lysa igenom den täta dimman..
Jag gör inte mycket för att hjälpa mig själv..
Jag känner mig orkelös och förlorad..
Varför ska kämpa för att vara kvar och finnas för alla som inte alltid orkar med mig... Innerst inne på alla har jag svårt att tro att dem inte alls tycker jag är ens lite granna jobbig..

En krossad själ vandrande på jorden.. Drar mina sista delar efter mig..

Varför kan jag inte få bygga mitt hem högt upp bland molnen..?
Varför ska jag sitta kvar här nere och se genom trängsel på gatorna..?
Är alldeles för svag och rädd för att kasta mig i någons famn..
Vill inte såra eller bli sårad..
Fast jag vet att jag söker för mycket och vem gör inte det..
Lite lycka en hel dag är väl inte för mycket begärt.. Eller har jag fel..?

Vill inget ont, snälla tro mig..
Vill bara att alla ska ha det bra..

Tappar en tår för allt jag bryr mig om varje dag.. Lever ett liv fyllt med flera jag älskar, men ändå känner jag mig ensam och aldrig riktigt ensam..

Att leva utan att vara vid liv fullt ut är smärtsamt..
Men här finns jag, halvt levande, sökande och en ensam ruta..

Ta varandra i handen?

Visst finns det både stora och små steg längs den gropiga vägen..
Säkerligen faller man lite då och då..
Vattenpölarna är bara en utskrattad punkt som man kan akta sig för om man tittar..
När solen går bakom moln ser allt för stunden lite dystrare ut.

Vad ska man ta sig till när ens hjärna förvrider alla meningar till ord man inte vill höra..?
På natten hör man viskningar som lever inuti en själv..
Vad ska man ta sig till när man sitter på knä och stenarna skär in djupt..?
Man försöker ställa sig upp men tyngden existerar utan att synas..

Springer genom regnet och letar efter svar..
Söker ljus i fönster som ger värme och trygghet.
Trycker mig mot väggen i hopp om att försvinna in i den..
Vill se hindret som jag måste ta mig över, så allt kan bli lika lätt som luften en gång var..
Var ska man leta när blåsten slår bort trädens viskningar.. Den enda hjälp som fanns..

Vem ska jag vända mig till när alla vänder ryggen till det mörka jag bär.?
Vad ska jag säga när det jag känner har bara känsla och inga ord..?

Var finns min historia..? Vill inte slänga mig in på den första mening som låter bra..
Vet att jag inte ska stanna upp..
Det vill man och innerst inne gör man det..

Kan vi ta varandra i handen och hjälpa varandra över allt som grävts ner.?

To try is Everything

Sitter med en längtan och ändrar min personlighet för varje sekund, bara för att se om just det kan ändras. Beter mig som en desperat person utan framtid. Förstör det som fortfarande finns imellan oss. Gör dig mer säkrare på det du valt.. Att man kan ha svårt att acceptera det man var rädd för. Vill ändra det som inte är mitt val. Känner mig sjuk som inte kan släppa taget.. Jag behöver en annan mening med livet Behöver inse att det finns någon.. "Förlåt för allt jag sagt och skrivit efter allt. Ville inte och menade inte allt som jag gjort. Hoppas du kan glömma alla ord som sårade dig.. Förlåt.." Ska inse, ska stå på egna ben och finnas för mig själv lika mycket. Jag ska försöka, hur svårt det än är. Livet suger, men man borde ändå inte invänta slutet.. Ska försöka göra det galet med Vänner!

Cover my picture

Vad gör man när man själv vill och den andra inte..? när ens liv känns borta och den andra lever sitt..?
Kanske man missuppfattar allt och tänker fel..


men hur ska man veta när det enda man hör är dem smärtsamma minnena, bra minnen som dåliga..
man känner sig ensam och lämnad.., har ingen lust att göra något, man grävs ner i sina egna pappershögar..


Vad är livet utan en besvarad kärlek..?


Allt jag kan känna är att hoppet är slut..
Varför hoppas på något som redan har klämt ihjäl luften ur min dröm..?

Just nu känns det som inget är värt att låta elden leva för..
Så säg mig vad kan man kämpa för?..


Jag kanske är onödigt deprimerad som man säger, men det sägs också att känslor kan man inte kontrollera..
Det är definitivt sanningen..


Svidande helvetes jobbigt..



Det är inte min dag lika mycket som mitt liv inte är mitt heller..
Allt lever förbi mig och min saga har inte ens börjat..



Dags att täcka för det som förtjänas att hatas... my picture

Livet man skapar själv...

man kan säga att mitt helvete har börjat...

Ibland undrar man vad livet vill en..
Ens historia började för länge sedan, men det finns stunder i livet där man känner en ny början..
När dem stunderna får ett slut, känns allt så meningslöst..
Livet stannar upp, allt känns fel och konstigt..
Man tänker inte och sekunderna försvinner..
Allt man trodde var något bra försvann, så hur ska man reagera..?
Medan ens liv fortsätter så tvingas man av allt omkring att gå med fast man bara vill sitta still..
Lusten att vilja något förminskas och ens själ är mer utanför kroppen än inuti..
Man kanske gömmer det inom sig och fortsätter följa sitt liv, men innerst inne inte lever..
Samtidigt kan man slänga en skuld på sig själv, tro att allt är ens eget fel..
Det är lätt och känns som en sanning även om det kanske inte är det..

man kan le fast det är inte äkta, man kan ljuga om hur man mår och man kan finnas utan att existera..

Livet kan upplevas och levas på olika sätt..
Har man gått ner en gång, är man inte lika villig att gå upp igen..
Benen blir tyngre medan stegen blir högre..
Ens hjärta slår långsammare och man önskar man kunde känna pulsen..

man bygger ett liv utan mening, man går på en väg utan mål och man andas utan luft..

Världen står still inom en, kroppen fortsätter som ett tomt skal och livet smeker en utan beröring.
Kan man titta upp från hålet man har grävt ner sig i?
Kan man fylla sin mun med smaker åter igen?
Kan man känna lukten av allt som man en gång trodde på..?
Livet finns, men jag antar man behöver hjälp..

utan hjälp kommer man längre ner och knackar på helvetets dörr..

"man gör sitt eget helvete och inte dem omkring en, men det är svårt att acceptera att man själv är problemet.."

Just nu mår jag inte så bra, vilket kan vara acceptabelt ett tag.. Snart vet jag att mina vänner kommer vilja se mig le och verkligen känna mig glad, får se när det blir..

Jag kommer sakna dig..